ALIGHT Anna Larsson

ALIGHT Anna Larsson

Äta kött? Nej inte från köttindustrin

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 20:23:16

Jag vill att det kött jag äter ska komma från djur som haft det bra och levt fria. Jag har inga moraliska betänkligheter i tanken på att döda ett djur, jag tror att det är en del av livets kretslopp att vi människor i måttliga mängder äter kött. Det omoraliska i kötthanteringen är att plåga djuren medan de lever.

Jag tror att många har dessa tankar och trots medvetenhet om hur köttindustrin fungerar sätter vi vår egen bekvämlighet först. Det är gott med en grillad köttbit och köttfärs är enkelt när hela familjen ska äta. Men livet som konsument av industriproducerat kött är över för mig och det sätt som det tog slut på gör att jag inte kommer att återfalla:

Vi var i Spanien med alla fyra barnen sommaren 2012 och satt på flygbussen på väg till hotellet på flygplatsen där vi skulle sova sista natten innan hemresan. Det var en jättevarm dag, vi hade burit tunga väskor och väl på bussen började maken och en av pojkarna må illa. Det var vätskebrist av värmen och åksjuka av bussens skumpande. De mådde MYCKET illa. Trots att de drack vatten började både två fråga efter spypåsar.

Jag kände smått panik, detta var enda bussen som gick denna kväll så jag hade verkligen ingen lust att kliva av med två kräksjuka familjemedlemmar. Skulle vi kliva av skulle vi vara tvungna att jaga en taxi som rymmer sex personer, och att ringa taxi i Katalonien är hopplöst för ingen pratar engelska.

Så jag "kopplade upp mig". Jag skickade healing på distans, affirmerade att "alla ska må bra hela resan", jag bad till himlen, till moder jord och alla änglar, guider och hjälpare jag kunde komma på. Maken satt bredvid mig, och han mådde så illa så också jag blev kallsvettig... Till slut gick han längre fram i bussen för att bli mindre åksjuk. Jag andades ut för då slapp jag känna lika tydligt hur dåligt han mådde. I stället kunde jag fortsätta fokusera på att skicka energi till situationen.

När jag satt där i mitt "uppkopplade" tillstånd, mötte bussen en boskapstransport. En långtradare fullastad med kor. Bara några sekunder så där som man möts på en motorväg, men det jag såg och kände förändrade allt. Jag upplevde plötsligt hur korna kände. De korta sekunderna räckte. Plötsligt var åksjuka, solsting och vätskebrist något överkomligt. Vi var på väg till ett hotell. Korna visste att de var på väg mot sin död. Vi satt i en luftkonditionerad buss med en halvliter vatten kvar. Korna stod på varann i ett långtradarsläp, utan AC, utan vatten. Alla som varit i Spanien i juli vet hur varmt det är vid sextiden på kvällen.

Den första insikten som kom över mig var - det är ingen skillnad. Djurens lidande är samma lidande som vårt. När jag såg korna ihopträngda i hettan, var det för mig som om det hade varit vår hund som stod där. Känslan var att det lika gärna hade kunnat vara alla djur jag någonsin känt och tyckt om stod packade på den där lastbilen. Det är inte mindre hemskt för att de är djur. Snarare tvärtom. Detta var insikt nummer två. Djurens lidande upplevs, sett ur vårt perspektiv, som svårare eftersom de inte har vår mänskliga intellektuella förmåga att sätta sig över sina känslor. Jag kunde ju sätta mig över panikkänslan jag först fick när familjemedlemmarna fått solsting, genom att i stället fokusera tankemässigt på att skicka healing till situationen. Men djuren är som barn, känslan tar över helt. Djuren har dessutom sin instinkt. De vet när de är på väg mot sin död och de kunde inget annat än att känna det fullt ut.

Den tredje insikten var - det är inte dödandet som skapar karma, utan djurplågeriet. Det är att vara en bidragande del till djurens lidande medan de lever som skapar tung energi. Dessa tankar jag haft blev plötsligt en brutal insikt, en kroppslig upplevelse som inte gick värja sig mot. Jag som har en så stark tro på buddhismens fyra sanningar - att allt är lidande, lidandet har en orsak, att lidandet kan fås att upphöra och att det finns en väg till lidandets upphörande - fick en självklar insikt om att jag inte levt som jag lärt.

Om man har för avsikt att bidra till att minska lidandet i världen så ingår det också att även göra vad man kan för att minska djurens lidande. En plötslig konflikt stod mellan köttfärsbiffarna och mina "ädla" avsikter att alltid söka vägen till lidandets upphörande. You can't just talk the talk, you have to walk the walk!

Om jag fortsätter äta köttfärs köpt i affären bidrar jag till fortsatt djurplågeri. Punkt. Jag äter inte kött från djur som varit i koncentrationsläger. Vem kan argumentera emot det???

Vi kan värja oss mot sanningen, vi kan ljuga för oss själva och argumentera intellektuellt, tills den dag vi får en upplevelse med hela vårt väsen. Då går det inte att gå tillbaka. Det var detta som hände mig. Inga argument kan ta ifrån någon en upplevelse.





Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.