ALIGHT Anna Larsson

ALIGHT Anna Larsson

När änglar samarbetar med filmproducenter

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 19:32:07

I Inkaättlingarnas profetior sägs att vi nu lever i den tid då det är dags att vända världen rätt igen. Hos våra ursprungsbefolkningar finns kunskaperna om ett hållbart sätt att leva, i västerlandet finns resurser och kraften att manifestera förändringen och om vi börjar samarbeta kommer vi att lyckas.

Ett sätt som jag ser att detta är på väg att hända är genom västerlandets produktion av filmer som Sagan om ringen, Harry Potter och Avatar. Här finns berättelserna om att det är möjligt att vända världen rätt, och här förmedlas kunskaper som våra ursprungsbefolkningar förvaltat. Filmernas enorma budgetar och hårda marknadsföring har gjort att historierna nu finns i allas medvetande, även hos de som inte läst böckerna. Visserligen förpackat i sagoformat och utspelat på annan planet för att det inte ska bli för ”verkligt” men det är ett listigt sätt att lura egot. Här har änglarna samarbetat med oss människor och gjort ett kanonjobb. Lite paradoxalt med tanke på att det yttersta syftet med enorma filmproduktioner inte alls är att höja människors medvetandenivå utan att tjäna pengar. Återigen ett sätt att lura egot att samarbeta i det högres tjänst.

Våra guider är listigare än vi tror. De hittar sätt att samarbeta med alla människor som lämnar minsta öppning för det. Jag vet inget om Peter Jacksons eller James Camerons liv, men de har visat att de är människor med hög potential för att manifestera. När en sådan person går in med syftet att skapa den mest storslagna film som någonsin gjorts ser änglarna sin chans. Egot hos alla inblandade i filmbolagen kan sedan gnugga händerna av förtjusning när de räknar kassan, och därmed är alla nöjda.

Alla framgångsrika filmer som gjorts har blivit framgångsrika av samma skäl. De berör djupet av vår mänsklighet. Oavsett om de skildrar verkliga händelser som krigsfilmer eller Titanic, eller ”sagor” som Harry Potter har de en helande förmåga. Filmer använder bilder som är själens språk, och ger oss därmed en öppning till vårt inre. Filmens karaktär kan hjälpa oss att bearbeta såväl våra personliga som våra kollektiva mänskliga trauman. Tänk alla miljoner människor som gråtit till Titanic, till exempel. Tårar har en helande effekt och jag känner inget annat sätt att verkligen få ur sig känslor av sorg. När vårt vardagsmedvetande tror att vi gråter för att vi ser en sorglig film passar vårt högre jag på att skicka iväg vår egen sorg och smärta. Vilket kollektivt helande!

Eftersom vi lever i en värld av dualitet finns det naturligtvis motsatser till detta också. Filmer som Avatar är sällsynta och för att vara ärlig – det mesta som visas i media är skräp. Krafter som tjänar egot och skuggan använder samma metoder som ljusarbetarna – de samarbetar med människor som lämnar minsta öppning för det och resultatet kan beskådas på närmaste tv-kanal: våldscener som går rakt in i våra medvetanden, budskap om att världen är en farlig plats, manipulativ reklam som allt sammantaget väcker våra rädslor och känslor av att vara otillräckliga.

Men tack vare ljusarbetande guider och tack vare alla kloka och hårt arbetande människor som gått före oss finns djupt i våra medvetanden vetskapen att vi kan välja. Vi vet också vad vi ska välja och ju fler som vågar ta steget desto större sannolikhet att Den Enda Ringen - dvs vårt kollektiva egos samlade rädslor - kommer att återgå till varifrån det kom. Om det känns svårt, tänk på att de bara var nio som gav sig iväg för att föra ringen till Mordor. Om de lyckades, så kan vi också göra det.

Vad ska vi göra? Hur ska vi börja?

Börja med att stänga av TV-n och se en bra film ikväll i stället! TV-n har tagit eldens plats i våra hem. Det är där vi samlas. Att se en bra film kan ha samma effekt som att sitta framför en eld i ceremoni som våra förfäder gjorde. Vi går bortom intellektet när vi lever oss in i en film. Så välj med omsorg vad du via TV-skärmen släpper in i ditt medvetande...

Hur är en människa som är hel?

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 19:26:29
Hur är en människa som är hel?

Och vem vågar drista sig till ett svar på den frågan?

Caroline Myss, såklart. Hon som genom åren så många gånger fått frågan vad som är meningen med livet, och på så många sätt försökt förklara den. Hon ställde sig själv frågan hur hon skulle sammanfatta vad som är viktigast i allt hon själv lärt ut genom åren. Det viktigaste, och det vi alla söker är "inner congruence" - att vara en hel, välfungerande människa.

Många menar att det viktigaste i livet, kanske tom livets mening, är kärlek. Myss menar att det som föregår kärleken är självkänslan. Känner du inte dig själv, och känner du dig inte nöjd med dig själv, kan du varken ge eller ta emot kärlek till fullo.

Alla mål vi försöker nå i våra liv, bygger på att vi känner oss själva och känner oss hela.

Så hur kan vi föreställa oss att en människa som är hel skulle vara?


• Din upplevelse av självkänsla är grundad i din integritet. Självkänslan står över behovet av att inför andra bevisa ditt värde.

•Intuitiv vägledning fungerar i harmoni och inte i opposition mot intellektet och känslorna.

• Du är i samklang med och och respektfull inför den energi som ständigt kanaliseras via din biologiska kanaler. Du känner igen, reagerar på och tar ansvar för att åtgärda förlust av kraft i ditt energifält.

• Du upplever och är i god kontakt med ditt liv på flera nivåer, känner skapelsens kontinuerliga rörelse mellan den fysiska och mystiska världen; den synliga och den osynliga; den materiella världen och energiplanet.

• Du har möjlighet att urskilja arketypiska mönster, såväl under vardagliga som extraordinära omständigheter. Inför dig själv ser du ständigt den symboliska sfären som den större bilden av skapelsen; du ser trådarna i livets stora väv.

• En medvetenhet om förhållandet mellan fysiska lagar och mystiska lagar är en självklarhet. Båda systemen styr livet som vi känner det, fysiska lagar styr våra fysiska liv och mystiska lagar styr själens resa. Den sammanbindande länken är vårt medvetande.

• Du söker sanningen snarare än fruktar den. Detta är din drivkraft.

Min mormor är en ängel

MedicinhjuletPosted by Anna Sun, February 11, 2018 19:18:23

Den 28 januari 2018 skulle min mormor ha fyllt 86 år. Hon dog för sju år sen och jag saknar henne så mycket. Relationen till min mormor är den mest okomplicerade relation jag haft, och jag tror att det var ömsesidigt. Hon var världens bästa mormor och jag var världens bästa barnbarn. Punkt.


När jag var liten hade vi en höna på gården, och jag - två år gammal - fick döpa henne. Hönan fick äran att namnges efter den jag tyckte mest om av alla – hon fick heta Mormor...

För mig personifierade min mormor den villkorslösa kärleken. Att komma till henne var att vara sedd, omtyckt och efterlängtad. För mig var hon ljus, värme och generositet. Alla barn har änglar omkring sig, men jag var lyckligare lottad ändå för jag hade en ängel In Real Life – min mormor.

Min mormors liv och relationer var dock inte alls lika okomplicerade som hennes kärlek till barnbarnen. Hon var född 1932, yngst av fyra barn. Hennes mamma hade TBC och låg på sanatorium. Hon blev en överlevare, ett maskrosbarn, som tog sig fram genom att vinna andras uppskattning. Hon hade en fantastisk social förmåga och kunde charma vem som helst. Hon var dessutom vacker som en filmstjärna. Inte undra på att min morfar blev blixtkär. Att de drogs till varandra var heller inte konstigt. Båda var blixtrande begåvningar, kvicktänkta, intelligenta, kreativa och arbetsamma. Dessutom var de båda var yngst i syskonskaran och hade haft en känslomässigt trasig uppväxt.

Den trasiga uppväxten i form av att inte tillräckligt uppleva sig som sedd och bekräftad av föräldrar och andra vuxna, skapar ofta ett känslomässigt ”svart hål” som vi senare som vuxna försöker fylla. I mina morföräldrars fall blev det tyvärr med alkohol som de försökte fylla tomrummet. Min morfar hade sitt arbete men min mormor var hemmafru och hade inget annat val. Det var som jag ser det ett slöseri med hennes enastående social begåvning. Hon hade blivit ett fantastiskt butiksbiträde, receptionist eller vilket yrke som helst där man får möta och hjälpa människor. Och hon skulle ha älskat det... Men som så många kvinnor i hennes generation fick hon ”sätta sitt ljus under skäppan”. Världen gick miste om deras förmågor eftersom de skulle vara hemma och ta hand om barnen.

Min mormor och morfar fick fem barn och fjorton barnbarn. Hennes relation till sina egna barn var inte enkel, eftersom deras uppväxt präglats av hennes och min morfars alkoholmissbruk. Men livet gav henne en andra chans. Den kärlek som de egna barnen kanske inte alltid fick, gav hon i överflöd till sina barnbarn.

Jag hade ett speciellt band till min mormor, jag kunde känna på mig när jag skulle möta henne.

Detta slog aldrig fel, förutom på slutet. Strax innan vi fick veta att hon drabbats av lungcancer gick jag bara förbi henne på stan. Hon såg naturligtvis mig och ropade, men efteråt, när jag insåg att hon var döende, tänkte jag att det kanske är för att hon är på väg bort som jag inte längre kunde känna hennes närvaro.

Att följa min mormor under hennes sista månader lärde mig mycket. Just detta med närvaron - precis som ett nyfött barn sover större delen av tiden medan själen vänjer sig vid att vara i en kropp, förstod jag detta att döende stegvis, i korta perioder, försvinner bort. Som att själen förbereder sig på att lämna kroppen.

Min mormor som bott ensam i lägenhet i många år sedan morfar dog, fick tillbringa sina sista veckor i livet på det sätt som alltid gjort henne lyckligast – med barnen och barnbarnen hos sig. Vad jag fick bevis på är att döden inte är något att vara rädd för. Kroppen kan vara en smärtsam börda den sista tiden och jag gjorde vad jag kunde för att lindra genom att hålla händerna på henne och ge healing. Detta var också så okomplicerat och självklart – hon tog hand om mig när jag var liten och jag fick ta hand om henne när hon var gammal och döende.

Vid själva dödsögonblicket var jag inte där, men jag kom dit strax efter hennes död och fick känna det heliga rummet som uppstår när människor föds och dör, när slöjan mellan världarna blir tunnare. Mormor somnade stillsamt in och atmosfären i rummet andades frid.

Vad mormor framför allt lärde mig var att döden inte är slutet, utan bara en övergång till en annan form. Som jag tidigare nämnt var min mormor så social, jag tror hon led av att leva ensam. Jag tror att ett skäl till att hon valde att gå var att hon fick en möjlighet att vara nära sina kära på ett helt annat sätt sedan hon lämnade kroppen. Är man bunden i en kropp (som dessutom blir äldre och äldre) är man begränsad på alla sätt, det är ju ett av villkoren här på jorden. När vi går över till andra sidan får vi en frihet vi inte kan föreställa oss. Vi är varken bundna av tid eller rum. Där mormor är nu kan hon hälsa på sina barn och barnbarn, som nu är spridda över Sverige, varje dag om hon vill.

Efter mormors död fick min mamma en av hennes orkidéer. En ”vanlig” orkidé blommar länge men brukar ta pauser när den inte blommar. Mormors orkidé blommar konstant, som en hälsning från henne. Det är så självklart att hon finns med oss! Jag kan känna hennes närvaro nästan varje dag. Jag känner särskilt att hon är med när jag håller kurser och föreläsningar, hon är så lycklig att få vara med och så stolt över den jag blivit. Ett av hennes världens bästa barnbarn...

Min mamma valde att ge sitt arv från mormor direkt vidare till oss, sina barn, mormors barnbarn. Den slanten gav mig möjligheten att påbörja min utbildning i energimedicin. Att få möjlighet att lära mig dessa fantastiska metoder är den största och mest värdefulla gåva jag fått.

Tack, tack, tack, världens bästa mormor! Du är en ängel nu, och har för mig alltid varit...



« Previous