ALIGHT Anna Larsson

ALIGHT Anna Larsson

The Power of Now-Eckhart Tolle

BöckerPosted by Anna Sun, February 11, 2018 20:00:50

”Relationer skapar inte smärta och bedrövelse. De väcker till liv den smärta som redan finns i dig. Alla former av beroende gör det”


Kärleken… På djupet en andlig längtan efter ett slut på dualiteten, att få återvända till ett tillstånd av helhet. Men den dagen vår partner inte uppfyller våra behov, eller snarare egots behov… då återkommer egots upplevelse av rädsla, smärta och brist som legat dolt bakom ”kärleksrelationen” – egots substitut för frälsning. Smärtsamma känslor gör sig påminda och vi uppfattar vår partner som orsaken till dem. Vi projicerar dem på partnern och går till angrepp, med den våldsamhet som är del av vår smärta. Vi hoppas genom attack eller manipulation förmå partnern att ändra beteende så egot återigen kan använda denne som ett kamouflage för vår smärta. Vi använder kärleken som drog. Relationen blir ett beroende. ”Alla former av beroende uppstår ur en omedveten vägran att möta och gå igenom vår egen smärta”, skriver Tolle. ”Relationer skapar inte smärta och bedrövelse. De väcker till liv den smärta som redan finns i dig. Alla former av beroende gör det.” Krasst men sant.


Det sägs att världen hatar sanningssägare men jag älskar dem, Eckhart Tolle är en mycket klok man. Har nu läst hans första bok från 1999 ”The power of Now” med den töntiga översättningen ”Lev livet fullt ut”. Många tankar känns igen från den nyaste ”En ny jord” som finns i pocket. Denna är lite rörigare, omständigare men går samtidigt också mer på djupet. Det märkliga som händer mig när jag läser Tolle är att det känns som om Egot börjar gå att rucka på. Jag kan observera mig själv och den märkliga frågan infinner sig: vem är det som observerar egentligen? Och vem är det som blir observerad? Svaret finns givetvis i Tolles bok.


Smärtkroppen – ”observera det besynnerliga nöje du finner i att vara olycklig”


Tolle introducerar begreppet smärtkroppen som han beskriver som ackumulerad smärta från det förflutna, såväl våra personliga upplevelser som mänsklighetens kollektivt upplevna smärta. Smärtkroppen är ett negativt energifält i vår kropp och vårt psyke, som en osynlig varelse med ett eget liv, ungefär som vårt lilla lättkränkta ego. Den kan väckas till liv av vad som helst, vanligtvis situationer som påminner om gamla smärtsamma mönster. Som andra levande varelser vill den överleva och det gör den genom att få oss att omedvetet identifiera sig med den. Den hämtar näring ur alla upplevelser som påminner om dess egen energi, allt som skapar mer smärta i någon form. Våra tankar och vårt beteende håller smärtkroppen vid liv. Om vi vore medvetna om dessa mönster som skapar smärta, skulle de upphöra för ingen vill ha mer smärta.


Sanningen är att vi ofta har investerat en stor del av vår självbild i identifikationen med smärtkroppen, och där kommer rädslan in – vem är vi om vi förlorar vår identitet? Smärtkroppen vill inte att vi ska iaktta den och se den för vad den är. Medveten närvaro och att iaktta smärtkroppen och de smärtsamma mönster vi skapar för oss själva är alltså vägen ut ur lidandet. Om vi riktar vår uppmärksamhet mot smärtkroppen är identifikationen bruten. ”Observera det besynnerliga nöje du finner i att vara olycklig”, skriver Tolle. ”led uppmärksamheten in i smärtkroppen, var närvarande, se och acceptera den för vad den är för genom detta påbörjas en omvandling av den.”


Uppkomsten av Egot - hur det kommer sig att vi alla har en missprydande bläckfisk fastvuxen i ansiktet


Egot uppkom, enligt Tolle, när vi började identifiera oss med vårt intellekt. I stället för att använda vårt intellekt blev vi vårt intellekt och glömde vem vi egentligen är. Egot fungerar på samma sätt som smärtkroppen. Som alltid gestaltas verkligheten som bäst med en bild ur fantasins värld; jag ser kapten Davy Jones, bläckfiskmannen, i Pirates of the Caribbean framför mig. Egot (och smärtkroppen) är som en bläckfisk som växt fast i ansiktet på oss så man inte längre ser människan bakom. Fenomenet hände ju hela hans besättning, det växte sjöstjärnor i ansiktet på var och varannan, i stället för att vara i och leva av havet blev de havet. På samma sätt har vi människor blivit vårt ego, vårt intellekt. Medveten närvaro i nuet är vägen till att kunna iaktta sig själv och släppa taget om den missprydande bläckfisken som döljer Varandet, den vi egentligen är, och vårt sanna seende. Egot och intellektet är beroende av tiden, Varandet sker i nuet, det är bara nuet som egentligen finns och det är i nuet kraften finns. The power of Now.


Vägen till förändring - att inte döma


Om vi slutar identifiera oss med våra tankar förlorar de sin tvångsmässiga karaktär, vilket i grunden är tvånget att döma och därmed göra motstånd mot det som är, vilket i sin tur skapar drama och ny smärta. Att inte döma innebär inte att vi inte erkänner en störning eller omedvetenhet när vi ser den. Det innebär att ”vara vetskapen” i stället för att ”vara reaktionen” eller domaren. I stället för att reagera på en villfarelse ser vi villfarelsen samtidigt som vi ser rakt igenom den. Att vara vetskapen skapar en klarsyn, en kärleksfull närvaro som tillåter allt och alla att vara som de är. Det finns ingen starkare katalysator för förändring än detta, skriver Tolle. Först slutar vi döma oss själva, sen slutar vi döma vår partner och våra medmänniskor. Vi kan acceptera människor som de är, utan att behöva döma eller förändra dem på något sätt. Det leder oss bortom egot. Alla mentala spel, beroende och medberoende är då över. Kärlek är ett medvetandetillstånd, en insikt om enhet med allt som är.

Denna underbara och för det lilla egot mycket provokativa bok rekommenderas varmt.