ALIGHT Anna Larsson

“Just forgive the bastards!” Gary Renard i Amsterdam 20-21 maj 2017En kurs i mirakler

Posted by Anna Mon, February 19, 2018 15:57:14

Detta är en artikel jag skrivit för tidningen Mirakelnytts Sommarnummer 2017. Gary Renard var den som hjälpte mig hitta och förstå En Kurs i Mirakel. Han är också en av mina favoritförfattare. Det var med glädje jag deltog i hans workshop i maj 2017.

Blog image
Gary Renard har varit i Europa i vår, han har på kort tid haft workshops i Spanien och nu senast i Amsterdam. Jag åkte dit för att vara med på hans två dagars workshop ”The happy dream.”

Gary menar att allt som ger sinnet disciplin är bra, oavsett om det är meditation, mindfulness eller något annat. Det otränade sinnet löper amok med egot i förarsätet, och med ett otränat sinne kan vi inte uppnå någonting. Utan ett tränat sinne kan vi inte ta till oss eller fullfölja grundläggande tankegångar i En Kurs i Mirakel (EKIM). EKIM är för övrigt inte den enda andliga vägen som tar oss hem, men EKIM kommer att spara oss mest tid. Förlåtelse som praktiseras som EKIM lär ut är ett så effektivt verktyg för att göra egot ogjort, enligt Renard. Vår uppgift är att föra illusionen till sanningen, inte tvärtom. Sanningen är konstant och inte ett föremål för vår personliga tolkning. I relationen till Anden ska vi vara medvetna om att vi inte är en del av Anden – eller anden en del av oss. ”You're not part of it – you're all of it”. Vi är fullständig enhet, perfekt kärlek, och verkligheten vi ska påminna oss om är att vi aldrig lämnat himlen.

Han ställer frågan: tänk om inget i världen kunde påverka dig? Han förklarar att all smärta kan härledas till vår omedvetna skuld. När vi praktiserar förlåtelse samverkar vi med Helige Ande. När vi gör vår del – när vi aktivt väljer att förlåta – gör vi egot ogjort, samtidigt som Anden helar vårt sinne från omedveten skuld. I denna samverkansprocess löser skulden upp sig, skulden som skapat blockeringarna som stått i vägen för kärleken som är vårt naturliga arv. Den vi verkligen är, sann kärlek, blir synlig när vi praktiserar förlåtelse.

Kärlek är det enda verkliga

Gary frågar oss: vad är det mest verkliga, både i den verkliga och den illusoriska världen? Kärlek - kärleken är osynlig men det mest verkliga i våra liv, det är alla människors svar, oavsett kultur eller religion. Kärlek är det enda vi har som verkligen betyder något och det enda vi kan ta med oss när vi dör. När människor omkring oss dör klingar smärta och sorg så småningom av, men kärleken består.

Gary tar upp berättelsen om Den förlorade sonen och understryker att vi inte blev utsparkade ur himlen utan själva valde att gå. Med detta förhållningssätt är vi inte på något sätt offer utan har endast ett problem att lösa. Problemet är: jag valde att lämna himlen. Lösningen: jag väljer att återvända hem. På vägen har vi skaffat oss villfarelsen att vi tror att vi är skyldiga för att vi valde att lämna vårt hem, att vi utmanade Gud och trodde vi kunde separera oss från vårt ursprung. Men sanningen är att Gud inte delar vårt synsätt, eftersom Gud är perfekt kärlek finns hos honom inget begrepp om skuld. Det enda Gud vill är, som fadern i berättelsen, att vi ska komma hem.

Arrogans är att tro att vi är separerade

Renard inledde med humor då konferencieren låter hälsa från Gary att han kan lova alla deltagare garanterad upplysning efter denna helg, annars får vi pengarna tillbaka! Men som läsare av Garys böcker kändes hans inledning väldigt försiktig, då han i sina böcker ofta går rakt på sak. Efter lunchrasten kommer den Gary vi känner från böckerna fram. Då har han mutat våra egon nog och framför sitt budskap utan omskrivningar. En nyckel till att komma hem är att ändra vårt sätt att se på andra människor. Det är här vi projicerar vår egen omedvetna skuld. Förlåt människor, inte för att de gjort något, utan för att det bara finns en av oss och därmed är det jag själv som hittat på det. Som du ser andra ser du dig själv. Låt det inte bli en tom fras utan gå hela vägen. Ersätt egots tankesystem med den Helige andes. Minns vem vi verkligen är – fullkomlig Ande, precis som Gud. Det är inte arrogans att tänka att du är som Gud. Arrogans är att tro att du är separerad, att du som Guds barn skulle kunna vara något annat än Gud. Om du praktiserar det förhållningssättet, att du är perfekt kärlek, ren Ande och aldrig lämnat himlen ”kommer du att bli lycklig, vare sig du vill eller inte”! Om det kan kännas avlägset att ha den upplevelsen så påminner Gary oss om att vi kommit långt som är här, att vi som tagit oss till denna workshop faktiskt har intentionen att lära oss sann förlåtelse, eftersom ”egot skulle välja att göra något annat en helg”!

EKIM-studenters vanligaste misstag

Gary menar att det vanligaste misstaget som EKIM-studerande gör är att vi fortsätter göra illusionen verklig. Jesus står utanför dårhuset och ber oss komma ut, men vi försöker i stället dra honom tillbaka in! Det är hur vi beter oss när vi ständigt väljer att se det som utspelas i illusionen.

Dessa tankegångar blir tydliga under frågestunderna i slutet av dagarna. När en deltagare frågar: vad gör jag för fel eftersom mina vänner blir arga på mig när jag försöker hjälpa dem? Svarar Gary: Hejda dig och sluta hjälpa dem! Du gör dem till verkliga människor med verkliga problem som du och ingen annan kan lösa, vilket egentligen är att springa egots ärenden.

En annan person ber Gary beskriva hur separationen egentligen ägde rum, på vilket han svarar att separationen inte har ägt rum. Och understryker att detta är det svåraste för intellektet att förstå, eftersom vår vardagliga upplevelse är att vi befinner oss på formens nivå. Men fortsatt praktiserande av EKIM kommer så småningom att ge oss en annan upplevelse, där vi känner en direkt förening med Gud, vilket gör det lättare att se bortom det fysiska.

Arbetsboken är det konkreta verktyget som kan hjälpa oss släppa rädslan för Gud (som är orsaken till alla våra rädslor) genom att dess tankegångar vänjer oss att vara med Gud, att vara som Gud. Arbetsbokens lektioner gör tanken om separation ogjord i våra sinnen så vi kan påminna oss att ”vi är här endast för att vara sant hjälpsamma”.

Gary påminner oss om ett citat från Ken Wapnick ”En god EKIM-student är en dålig student som förlåter sig själv”. Förlåtelseprocessen gör att den Helige Ande skiner igenom alla dimensioner, alla liv och tar oss hem fortare, även om inget synbart verkar hända på formens nivå.

EKIM som bidrag till världsfreden

Att inse och fullt ut ta ansvar för att det är ”jag” som hittat på allt som synbart händer oss är också ett steg som många EKIM-studenter upplever som svårt. Gary påminner om att det som synbart händer är ”de hemliga synderna och dolda hatet” i vårt omedvetna, det förakt vårt ego känner för oss själva som projiceras som vi ser i världen och som vi själva blir måltavla för. Att förlåta ”dem” som ser ut att göra oss eller andra illa är att förlåta sig själv och vårt eget dolda hat. På så sätt gör vi egot och skulden ogjord och skapar sinnesfrid och fred med världen.

De svåraste lektionerna kan bli våra största framsteg, även om vi kan uppleva dem som misslyckanden när de pågår, svarade Gary på frågan om hur han själv upplevde förlåtelseprocessen när andra ACIM-lärare offentligt smutskastade honom.

Manuskriptet är redan skrivet, vi har vanligtvis små möjligheter att påverka det som sker i det yttre men vi har alltid möjligheten att välja om vi vill uppleva dramat med vårt ego eller som Helige Ande. Gary Renard sade att om vi vill göra en insats för den oro som vi på formens nivå ser i världen just nu, så är det verkliga bidraget till världsfred att påminna oss om och leva budskapet att vi är oskyldiga. Förändring inifrån kommer att speglas i det yttre och snart är vi så många som inte längre agerar ut vår omedvetna skuld att det kommer att bli märkbart på formens nivå. ”Change within is our contribution to peace. Be the change, be peace and outer peace will follow”.

Tre steg till förlåtelse

Genom hela workshopen betonade Gary tre steg till sann förlåtelse, som också finns beskrivna i hans böcker.

Vad är förlåtelse? Förlåtelsen varseblir att det som du trodde att din broder gjorde mot dig inte har skett. Den förlåter inte synder och gör dem verkliga. Den ser att det inte fanns någon synd. Och ur den synvinkeln är alla dina synder förlåtna. Vad är synd annat än en falsk föreställning om guds barn? Förlåtelsen ser bara dess falskhet och låter den därför försvinna. Det som då är oförhindrat att ta dess plats är nu guds vilja.

Steg 1: Hejda dig själv​! Sluta reagera känslomässigt på världen – det gör världen verklig och vi tror att det är sant att världen är en verkan av att vi är separerade från det gudomliga. Världen är egentligen bara en verkan av tankevurpan att vi är separerade från det gudomliga och varandra, således en illusion. Dina känslor är ett resultat av vad du tänker. Kommer du på dig själv att fördöma eller oroa dig – så är det egot. Gör allt för att sluta tänka med egot. När du slutar tänka med egot kan du börja tänka med själen och få vägledning av Spirit. Du kan inte tänka med båda systemen. Orsaken till att du ser andra som skyldiga är att du vill att skulden ska ligga på någon annan än dig. Återkalla projektionen, ta ansvar för din egen känsla. Skulden är inte deras. Skulden kommer från din projektion men är egentligen inte heller din eftersom hela skuld-konceptet är påhittat av egot för att försöka göra det verkligt! Helige Ande säger ”gör det inte verkligt. Separationen har aldrig ägt rum.”

Steg 2: innebär insikt. ​Du inser att egot hittat på allt och att det du ser inte är sant. Du inser också att det inte finns någon rumstid och egentligen inget universum. Det finns bara vårt kollektiva medvetandes projektion av en rumstid och ett universum. Så du är inget offer för verkligheten. Det finns ingen styrka i att vara i offer, men det finns en stor styrka i att känna till och att vara en del av orsaken, upphovet.

Steg 3: Ändra din uppfattning. Välj en gång till. ​Välj på nytt varje gång du upplever att du blir triggad. Se bortom kroppen, bortom det fysiska, bortom egot och välj att tänka som Helige Ande. Om du slutar göra saker verkliga kan du se genom slöjan, se sanningen – alla är oskyldiga och Gud är överallt. Ingen är skyldig, du själv inkluderat. Allt är överlämnat till Anden i frid.

När du övar de tre stegen går processen fortare eftersom det blir en självklar sanning som du bara vet. Och du blir van vid tanken på att världen kommer från dig, inte mot dig. På så sätt blir det omöjligt att reagera på samma sätt som förr. Då är förlåtelse den enda vägen att gå. Förlåtelse är INTE att förlåta andra för att de verkligen gjort något. Det skulle vara att göra separationen verklig. Sann förlåtelse är att befria människor för att de faktiskt aldrig gjort någonting eftersom det är du (din del i det kollektiva medvetandet) som hittat på situationen. Vad du ser och reagerar på är din projektion av världen. Förlåtelse är att ta ansvar för din projektion av världen, då tar du tillbaka din kraft. Du vet nu att du har din kraft i orsaken, inte i dess verkan.

När du tar tillbaka din projektion och dina tankar blir det möjligt för Helige Ande att hela det som dolts i ditt omedvetna – den omedvetna skulden, tanken att vi skulle vara separerade från gud. Separationen är ”arvssynden” som är den verkliga anledningen till att du är upprörd. Vi tror att vi är separerade men det är inte sant!

Lösningen på alla frågor är att du förlåter illusionen som ser ut att vara verkligheten och tar tillbaka projektionen. Detta är det lilla jobbet, för därmed låter du Helige Ande göra det stora jobbet: helandet - som du inte kan se men får uppleva när du släpper taget och förlåter.

Gary Renard kommer tillbaka
Alla som ställde frågor till Gary inledde med att tacka honom för att hans böcker hjälpt dem att förstå EKIM. Givetvis ville många veta mer om hans fjärde bok, som kommer i höst. Gary ville inte gå in på detaljer, men berättade att den bygger på information som han fått från sina vägledare Arten och Pursah om de livstider då Jesus och Buddha kände varandra. Boken ges ut på engelska i november. Arrangörerna avslutade med att avslöja att de planerar för en ny workshop med Gary i Holland i juni 2018.

Dessa planer har blivit verklighet och denna gång kommer Gary med sin fru Cindy. Ni som läst Gary Renards böcker vet att Cindy är en viktig person. Jag kommer att vara med även på denna workshop och jag ser fram emot att träffa dem båda!

Blog imageGary signerade min svenska utgåva av "Bortom Universum", hans första bok som jag varmt rekommenderar!





Självförlåtelse som vägen till hälsaBöcker

Posted by Anna Sun, February 11, 2018 20:42:19

Vad är hälsa?

Hälsa är ett tillstånd i fullständig balans, med en optimalt hög energinivå – ett fulladdat batteri, och ett energiflöde utan blockeringar. När vi har god hälsa kan vi gå ut i livet och välja vad vi vill göra och vad vi vill skapa. Vi kan arbeta hårt i perioder för att nå våra mål, för vi vet att vi däremellan kan återhämta oss. När vi har hälsa kan vi snabbt återhämta oss med hjälp av mat, vila, motion, solljus, meditation, eller vad vi nu har hittat för teknik som ger oss näring. När vi har hälsa lever vi på ett sätt så våra tankar och handlingar för det mesta är i harmoni med vad som är bra för oss. Vi har en en god självkänsla, vi tar hand om oss själva och vår kropp, vi har en realistisk syn på hur mycket vi klarar av och vad som är praktiskt genomförbart för att vi ska orka med på lång sikt. När vi har hälsan kan vi använda vår kraft till att förverkliga våra drömmar. Vi kan fullfölja det som är vår uppgift här på jorden. Och att fullfölja sin uppgift på jorden sammanfaller oftast med att förverkliga sina drömmar!

Det är så självklart, så enkelt. Detta vet vi alla. Det är så här det ska vara! Men varför kämpar så många med sjukdom och ohälsa?

Vad är sjukdom?

Sjukdom och ohälsa är kroppens sätt att kommunicera med oss, att tala om att vårt sätt att tänka och handla (även om det sker omedvetet) inte är i harmoni med vad som är hälsosamt för oss. Sjukdom indikerar att vi nått vår fysiska och psykiska gräns och behöver göra förändringar. Sjukdomar är en gåva vars syfte är att återbringa balansen i vårt väsen! Om vi väljer att ta emot gåvan, har vi möjlighet att läka, att helas, att återskapa balansen på alla plan i livet. Vi har möjlighet att bli klokare och starkare.

Tyvärr utgår traditionell medicin (och även vissa alternativa terapier) från att ohälsa är en fiende som attackerar kroppen och att denna fiende ska bekämpas genom att försöka eliminera dess symtom. Symtom är kroppens varningssignaler, och även dessa ska vi hellre betrakta som gåvor hellre än fientliga attacker.

När brandvarnaren väcker oss på natten för att det brinner, är vi enbart tacksamma. Vi är tacksamma att vi väcktes i tid så vi hann ut, vi är tacksamma för att vi hann släcka elden innan den förstörde allt och vi är tacksamma för att vi förstår att brandvarnaren faktiskt räddade våra liv. Att eliminera sjukdomssymtom i kroppen är som att stänga av brandvarnaren när det brinner. När vi tar en Alvedon och går till jobbet i stället för att stanna hemma när vi är förkylda, är risken stor att vi drar på oss en lunginflammation. Vi vet att det är så, ändå gör vi detta gång på gång! Varför?

Vi skickar inte iväg våra barn till skolan med Alvedon när de är sjuka, eftersom vi älskar dem och är mån om deras hälsa. Det är så självklart att vi behandlar de vi älskar med kärlek och medkänsla. Och det är här vi har svaret på varför vi inte behandlar oss själva på samma sätt: Alla sjukdomar och obalanser är i sin kärna en påminnelse om att vi måste älska oss själva. När vi älskar oss själva accepterar vi oss själva som vi är i vilket ögonblick som helst, i all vår ofullkomlighet, med våra rädslor, svagheter och behov. Alla aspekter av den vi är. Vi dömer inte oss själva, vi ser varje ögonblick som en erfarenhet ur vilken vi kan dra lärdom. Först när vi ser på oss själva och behandlar oss själva med kärlek och medkänsla kan vi uppnå och upprätthålla balansen för optimal hälsa.

Varje sjukdomstillstånd har en läxa vi behöver lära oss. Det underlättar läkningen om vi förstår anledningen till att vi blivit sjuka. Men enbart att förstå och acceptera anledningen är vanligtvis inte tillräckligt för att bli frisk – det viktigaste steget är att acceptera och förlåta sig själv.

Vad hindrar oss från att bli friska?

Vårt ego är vårt största hinder för hälsa. Egot är den falska bild av oss själva som vi byggt under livets gång. Egot är inte verkligt, det är enbart en mental konstruktion. Dessvärre blir det verkligt till sina konsekvenser eftersom det lurar oss att lyssna och får oss att göra som det säger. Egot är de föreställningar vi samlat på oss sedan barndomen och de flesta är inte längre till hjälp. Det är våra tankar om att ”jag är inte bra på någonting” ”Jag kommer aldrig att gå långt” - tankar om oss själva som blivit del av vår verklighetsuppfattning som vi refererar till under hela livet. Tankar om oss själva som sedan får oss att hitta på ursäkter som ”jag är inte intresserad” ”det är inte läge just nu” varje gång vi står inför nya möjligheter. Ursäkter som vårt ego tror ska skydda oss från att misslyckas. För hur kan vi annat än misslyckas – vårt ego ”vet” ju att vi ”inte är bra på någonting”! Det är på detta sätt blockeringar skapas! Så länge egot tillåts styra ditt liv, kommer det att hindra dig från att vara den du vill vara, göra det du vill göra, och hela tiden blockera olika delar av den fysiska kroppen som kunde ha hjälpt dig att uppnå det du önskat. Att acceptera och förlåta sig själv är vägen till hälsa och knepet för att genomskåda egot.

Nyckelfrågor till läkning

För att få klarhet i orsaken till dina fysiska problem, behöver du ställa dig följande frågor:

Fysisk blockering

Vilka ord beskriver bäst vad jag upplever inom eller på min kropp, och hur känner jag inför det?

Svaret på ovanstående fråga återspeglar vad du upplever inför den situation som är upphovet till din sjukdomssymtom

Känslomässig blockering

1. Vad hindrar denna sjukdom mig från att göra och/eller få?

2. Om jag tillät mig att uppnå dessa önskemål, vad skulle jag vara?

Mental blockering

Om jag tillät mig att vara...........................(fyll i med svaret från föregående fråga) vilken obehaglig situation skulle då kunna drabba mig och vad skulle andra tycka om mig, och vad skulle jag tänka om mig själv?

Själslig blockering

Läs igen svaret på fråga 2. Känslomässig blockering; vad skulle jag vara? Svaret ger en indikation på vilket djupt, grundläggande behov som blockerats av en (av egot) missvisande verklighetsuppfattning.

Svaren på dessa frågor avtäcker de uppfattningar som blockerar dig och hindrar dig från att vara den du verkligen vill vara. Det första steget härifrån är att erkänna att du någon gång under livet bestämde dig från att tro på detta. Att denna bild av verkligheten skulle skydda dig från smärta. När du förstår att denna bild av verkligheten inte längre tjänar dig utan tvärtom gör dig olycklig, kan du släppa taget, och genom att släppa taget befinner du dig redan på läkningens väg.

Självförlåtelse är vägen till fullständig och permanent läkning på alla nivåer. Genom att återknyta kontakten med den grundläggande kärleken (som var vårt ursprungliga tillstånd innan vi lät oss bedras av egots villfarelser) återladdas vår inre energi, energiflödet ökar och med det ökade flödet löses blockeringar upp och kroppens celler får kraft att återvitaliseras. Självförlåtelse och självkärlek återbalanserar oss på kroppslig, mental, känslomässig, själslig och andlig nivå.

Stegen till förlåtelse

1. Identifiera dina känslor. Bli fullt medveten om de anklagelser du bär omkring på och tillåt alla känslor att komma till ytan. Hur får det dig att känna?

2. Ta ansvar. Att ta ansvar är helt enkelt att inse att du väljer att reagera utifrån rädsla, och att se vad det är du är rädd för. Acceptera att något inom dig drar denna situation in i ditt liv för att hjälpa dig att komma igenom smärtan som antagligen funnits där större delen av ditt liv. Ta ansvar genom att se att det är dags för förändring.

3. Förlåt dig själv. Detta är det viktigaste steget – att sluta fred med sig själv. Förlåt dig själv för att du dömt, kritiserat, försummat, misshandlat och anklagat dig själv. Förlåt dig själv för att du dömt och kritiserat andra. Vet att det bara var en del av dig själv som gjorde detta (den del som valde att lyssna på egot) medan en annan del av dig led. Acceptera dig själv som du är, och sluta vara så hård med dig själv. Överse med att du fortfarande låter dig luras av egot ibland. Tänk på att du är i ständig utveckling.

Låt processen ta den tid den behöver. Egot är livrädd för förändringar som dessa och kommer att göra motstånd. Ha tålamod. Det viktigaste är att du håller fast vid en uppriktig önskan om förlåtelse. Vet att processen är till för din egen befrielse. Ibland kan det vara lättare att börja med att förlåta någon annan. Det är ett steg mot den nödvändiga förlåtelsen av dig själv. För kom ihåg att du inte har kraften att sant förlåta någon annan. Bara de kan förlåta sig själva på riktigt.

Att älska oss själva betyder att ta kontrollen över våra liv och vår hälsa genom att erkänna och acceptera den vi är, och ge oss rätten att gå genom livets alla erfarenheter med en frisk kropp full av energi. Lyssna till din kropp när den sänder dig budskapet: ÄLSKA DIG SJÄLV!

Läs mer i Lise Bourbeaus bok "Kroppen talar till dig". Där finns också en kortfattad vägledning om mer än 500 sjukdomar och symtom och deras mentala, emotionella och själsliga orsaker.



Blanda inte ihop läraren med vägenSchamansk healing

Posted by Anna Sun, February 11, 2018 20:33:05

I Anderna, i inkafolkets tradition, förklarar man att det finns olika nivåer i den andliga utvecklingen. I den tid vi lever är många på väg att ta steget från tredje till fjärde nivån. Det kollektiva medvetandet håller på att utvecklas. Nivåerna är universella, de kan nås genom vilket slags andligt arbete som helst, inte bara genom Inkafolkets traditionella väg.

På den tredje nivån av medvetande möter man den osynliga världen. Man blir varse att det finns fler dimensioner än tre, att vi har fler sinnen än fem och att det finns andra energier än de som vi läste om i skolan. Dessa krafter – krafterna i den osynliga världen och sin egen – upplevs ofta som skrämmande och vi kämpar med att hitta ett sätt att hantera dem. Det är på tredje nivån vi har spökhistorier, skräckfilmer och klär ut oss på Halloween. Vi är kvar i illusionen att vi människor är separerade från varandra och att vi måste konkurrera med varandra för att överleva. Vi har inte förstått att allt levande är heligt och tror att lösningen på konflikter är hämnd. Vad vi måste lära oss kämpa mot och övervinna, är inte varandra, inte de osynliga krafterna utan vår egen rädsla. Om man inte gör det, blir man kvar i rädslans våld.

Den fjärde nivån är att gå in i ett helt annat sinnestillstånd. Här blir man fri, man lär sig att samarbeta och samspela med krafter i den osynliga världen. En person som uppnått fjärde nivån kan gå in i en katolsk kyrka, ett buddhistiskt tempel eller delta i en indiansk ceremoni med samma känsla av helighet i hjärtat. Han eller hon kan se genom symbolen och gå in i direkt varseblivning av energin hos en person, en plats eller ett föremål. Den fjärde nivån innebär en direkt varseblivning av och interaktion med de levande energiernas värld. Här når man insikt och upplever sin plats i naturen, sin del i livets stora väv. Man förstår det stora kretsloppet som vi är en del av.

Man slutar tänka i termer av att vi behöver ”beskydd” mot utifrån kommande energier, för detta tankesätt bygger på rädsla. I stället arbetar man med att bygga upp sin egen kraft och lära känna sig själv så att man kan hantera alla typer av energier.

Vi förstår innebörden av att ingen kan såra oss utan vår tillåtelse. Har vi gjort oss förtjänta av kritik så rättar vi vårt misstag. Men blir vi utsatta för andras oförtjänt hårda ord, kan vi förstå att personen ser oss som en filmduk för eget projicerat självförakt. Med självkännedom kommer förståelse för andra, med förståelse kommer medkänsla och kärlek i relationer i stället för konflikt och hämnd.

Den femte nivån har ingen uppnått i vår tid ännu, men enligt Inkaprofetiorna kan det hända när som helst, som följd av de stora förändringar som pågår på jorden nu. Den som nått femte nivån har förmågan att bota vilken svår sjukdom eller skada som helst med en enda beröring, och de lyckas varje gång. Det har funnits personer på denna nivå förut på jorden, Jesus är den mest berömda, men även de gamla inkahärskarna. Det fantastiska är att när en person väl uppnått den femte nivån, kommer han eller hon överföra sin nivå till vilken kandidat som helst som är redo. Det spelar alltså ingen roll vem som hinner först, för denne får dela med sig av sin kunskap till oss andra! Vi vet ju alla hur Jesus försökte, men ingen av lärjungarna hade ens nått fjärde nivån. Förhoppningsvis är mänskligheten bättre rustad nu.

Enligt inkafolket finns också en sjätte och sjunde nivå – om forntida inkapräster som nått sjätte nivån berättas att de hade förmågan att lysa så att alla kan se det. Sjunde nivån kännetecknas av förmågan att väcka såväl andra människor som sig själv från de döda. Återigen är det Jesus vi känner till i vår del av världen.

Andliga lärare på olika nivåer

På tredje nivån präglas andligheten av världsliga symboler, värdsliga ritualer. Andliga lärare på tredje nivån har ofta andliga förmågor (clairvoyanta, mediala) men deras relationer präglas av konflikter, de är attraherade av världslig makt över människor och deras verksamheter handlar om att tjäna pengar. Medlet de använder är att spela på människors rädsla. Om du möter en andlig lärare som måste ta på sig en ugglemask för att kommunicera med Moder Jord, eller hävdar att du måste köpa stenar för dyra pengar för att ”skydda dig” så vet du att du mött en lärare på tredje nivån. De är på väg framåt i sin egen utveckling, men brottas fortfarande med sin egen rädsla.

Man blir naturligtvis uppgiven när man inser detta, men blanda inte ihop läraren med vägen. Ge inte upp ditt eget sökande för att du inte hittat det just här. Det finns andra vägar.

Min egen första kontakt med fjärde nivån var när jag läste boken Schamansk Healing. Då förstod jag att det i den andinska traditionen finns kunskaper vi ännu inte lyckats nå i vår del av världen. Ännu bättre blev det när jag fick ta emot Munay Ki, den andinska schamanismens initieringar. Jag hävdar fortfarande att det är det största som hänt i mitt liv.

Jag brukar säga att Munay Ki är raketbränsle för den personliga utvecklingen, och vad Munay Ki handlar om är att ta emot initieringarna för fjärde, femte, sjätte och sjunde nivån. De som fått initieringarna är på energiplan förberedda för att nå alla nivåerna. Därefter är det upp till oss själva att göra jobbet. Nivåerna kan som sagt nås via vilket andligt arbete som helst, och inkafolket delar med sig av initieringarna och kunskaperna för att göra det möjligt för fler och enklare att påskynda sin höjning av energinivå.

Munay Ki förbereder oss på energiplan för att nå de högsta mänskligt kända nivåerna! Det är så stort och jag är så glad att jag är en av dem som får dela dessa insikter vidare!

Vill du läsa mer om inkatraditionens syn på de olika nivåerna, läs "Inkamästarnas Arv" av Anna E. Southerington, eller "Inkans återkomst" av Elisabeth Jenkins.



Äta kött? Nej inte från köttindustrinInre liv

Posted by Anna Sun, February 11, 2018 20:23:16

Jag vill att det kött jag äter ska komma från djur som haft det bra och levt fria. Jag har inga moraliska betänkligheter i tanken på att döda ett djur, jag tror att det är en del av livets kretslopp att vi människor i måttliga mängder äter kött. Det omoraliska i kötthanteringen är att plåga djuren medan de lever.

Jag tror att många har dessa tankar och trots medvetenhet om hur köttindustrin fungerar sätter vi vår egen bekvämlighet först. Det är gott med en grillad köttbit och köttfärs är enkelt när hela familjen ska äta. Men livet som konsument av industriproducerat kött är över för mig och det sätt som det tog slut på gör att jag inte kommer att återfalla:

Vi var i Spanien med alla fyra barnen sommaren 2012 och satt på flygbussen på väg till hotellet på flygplatsen där vi skulle sova sista natten innan hemresan. Det var en jättevarm dag, vi hade burit tunga väskor och väl på bussen började maken och en av pojkarna må illa. Det var vätskebrist av värmen och åksjuka av bussens skumpande. De mådde MYCKET illa. Trots att de drack vatten började både två fråga efter spypåsar.

Jag kände smått panik, detta var enda bussen som gick denna kväll så jag hade verkligen ingen lust att kliva av med två kräksjuka familjemedlemmar. Skulle vi kliva av skulle vi vara tvungna att jaga en taxi som rymmer sex personer, och att ringa taxi i Katalonien är hopplöst för ingen pratar engelska.

Så jag "kopplade upp mig". Jag skickade healing på distans, affirmerade att "alla ska må bra hela resan", jag bad till himlen, till moder jord och alla änglar, guider och hjälpare jag kunde komma på. Maken satt bredvid mig, och han mådde så illa så också jag blev kallsvettig... Till slut gick han längre fram i bussen för att bli mindre åksjuk. Jag andades ut för då slapp jag känna lika tydligt hur dåligt han mådde. I stället kunde jag fortsätta fokusera på att skicka energi till situationen.

När jag satt där i mitt "uppkopplade" tillstånd, mötte bussen en boskapstransport. En långtradare fullastad med kor. Bara några sekunder så där som man möts på en motorväg, men det jag såg och kände förändrade allt. Jag upplevde plötsligt hur korna kände. De korta sekunderna räckte. Plötsligt var åksjuka, solsting och vätskebrist något överkomligt. Vi var på väg till ett hotell. Korna visste att de var på väg mot sin död. Vi satt i en luftkonditionerad buss med en halvliter vatten kvar. Korna stod på varann i ett långtradarsläp, utan AC, utan vatten. Alla som varit i Spanien i juli vet hur varmt det är vid sextiden på kvällen.

Den första insikten som kom över mig var - det är ingen skillnad. Djurens lidande är samma lidande som vårt. När jag såg korna ihopträngda i hettan, var det för mig som om det hade varit vår hund som stod där. Känslan var att det lika gärna hade kunnat vara alla djur jag någonsin känt och tyckt om stod packade på den där lastbilen. Det är inte mindre hemskt för att de är djur. Snarare tvärtom. Detta var insikt nummer två. Djurens lidande upplevs, sett ur vårt perspektiv, som svårare eftersom de inte har vår mänskliga intellektuella förmåga att sätta sig över sina känslor. Jag kunde ju sätta mig över panikkänslan jag först fick när familjemedlemmarna fått solsting, genom att i stället fokusera tankemässigt på att skicka healing till situationen. Men djuren är som barn, känslan tar över helt. Djuren har dessutom sin instinkt. De vet när de är på väg mot sin död och de kunde inget annat än att känna det fullt ut.

Den tredje insikten var - det är inte dödandet som skapar karma, utan djurplågeriet. Det är att vara en bidragande del till djurens lidande medan de lever som skapar tung energi. Dessa tankar jag haft blev plötsligt en brutal insikt, en kroppslig upplevelse som inte gick värja sig mot. Jag som har en så stark tro på buddhismens fyra sanningar - att allt är lidande, lidandet har en orsak, att lidandet kan fås att upphöra och att det finns en väg till lidandets upphörande - fick en självklar insikt om att jag inte levt som jag lärt.

Om man har för avsikt att bidra till att minska lidandet i världen så ingår det också att även göra vad man kan för att minska djurens lidande. En plötslig konflikt stod mellan köttfärsbiffarna och mina "ädla" avsikter att alltid söka vägen till lidandets upphörande. You can't just talk the talk, you have to walk the walk!

Om jag fortsätter äta köttfärs köpt i affären bidrar jag till fortsatt djurplågeri. Punkt. Jag äter inte kött från djur som varit i koncentrationsläger. Vem kan argumentera emot det???

Vi kan värja oss mot sanningen, vi kan ljuga för oss själva och argumentera intellektuellt, tills den dag vi får en upplevelse med hela vårt väsen. Då går det inte att gå tillbaka. Det var detta som hände mig. Inga argument kan ta ifrån någon en upplevelse.




Döden är livsviktigBöcker

Posted by Anna Sun, February 11, 2018 20:08:47

Elisabeth Kübler Ross är en av mina förebilder. Denna fantastiska kvinna ägnade sitt liv åt döende barn. Hon var enligt mig en upplyst själ som själv gick över till andra sidan 2004. Hon var en pionjär inom forskningen kring döden. Som så många andra som vågar se och säga sanningen blev hon ifrågasatt, spottad på och hånad men idag är hennes beskrivning av döendes stadier allmänt vedertagna och hennes böcker finns på litteraturlistan i alla människovårdande utbildningar. Jag använder hennes bok "Döden är livsviktig" som kurslitteratur för de som lär sig dödsriterna i schamansk healing.

Elisabeth Kübler Ross samlade tusentals fall av nära-döden-upplevelser för ”jag hade illusionen om att det var min uppgift att tala om för människor att döden inte existerar”. Hon publicerade dem aldrig i forskning, för som hon säger ”jag upptäckte mycket snart – och priset var inte lågt – att de som är redo att lyssna redan vet vad jag kommer att säga, men de som inte tror kan man ge en miljon exempel och de kommer i alla fall att säga att förklaringen är syrebrist. Men det spelar inte någon roll för när de dör kommer de att få reda på hur det är i alla fall.”

Jag är så tacksam att denna modiga kvinna fortsatte förkunna sitt budskap. Så mycket helare världen har blivit, så mycket hon har bidragit till när det gäller att avdramatisera döendet.

Hennes främsta budskap är dock hennes tydliga och rättframt formulerade universella sanningar om livet. Om vi ska kunna leva fullt ut, måste vi reda ut alla våra ”unfinished business”. Om vi tar mod till oss och vågar granska oss själva och befria oss från negativitet, vårt förträngda hat, girighet och ogjort sorgearbete som förstör våra liv och vår hälsa, kommer vi att upptäcka att det inte spelar någon roll om vi dör när vi är tjugo eller femtio år för då kommer vi inte att ha något att oroa oss för.

Om vi lever med vetskapen att vi har en kort tid kvar (även om vi lever 70 år till är det en relativt kort tid), kan vi äntligen göra det vi vill göra. ”När er tid är ute kan ni sen välsigna ert liv för ni har gjort det som ni kom hit för att göra. I annat fall kommer ni att leva som prostituerade, ni kommer att göra saker av bara ett skäl, nämligen att tillfredsställa andra människor, och då kommer ni aldrig att ha levt. Och då kommer ni inte att få någon behaglig död.”

Under en föreläsning berättar Elisabeth att hon anställde en svart städerska som sin första assistent, "till stort förtret för mina akademiska kollegor". Publiken skrattar och applåderar. "Hur många av er applåderade av fientlighet? mot läkarna och etablissemanget?" Medgivande från publiken. "Just det! Så länge ni gör det, är ni ansvariga för att världen inte blir bättre." Publiken är stilla. "Vi förbannar, ifrågasätter, dömer och kritiserar, och varenda gång vi gör det ökar vi negativiteten i världen. Fråga er själva om en gymnasieelev ska slå på en förstaklassare? Förstår ni vad jag just sa? Det är bara arrogans som får människor att göra på det viset. Om ni vill förbättra tillståndet i världen måste ni förstå att ni inte kan hela världen förrän ni har helat er själva. Så länge ni slår och dömer någon annan är ni ansvariga för ett Hiroshima, ett Vietnam, ett Auschwitz. Och jag menar det bokstavligen." Tystnad i publiken.

Ja ni förstår varför jag älskar Elisabeth Kübler Ross.

Utifrån sin forskning om vad som händer när vi lämnar vår kropp, berättar Elisabeth om att det de flesta kommer ihåg efter att ha sett "ljuset i tunneln" och kommit tillbaka, är att i närvaro av det otroliga ljuset blir de medvetna om att vårt liv är vårt eget ansvar, och det absolut enda som räknas är kärlek. Vad vi presterat är ovidkommande, det enda som räknas är hur vi gjort det. Och den insikten ändrar på många prioriteringar.

Vi beter oss som att det är vad vi gör som räknas. Vi vill göra ett bra jobb, prestera, leverera. Men gör vi det med kärlek? Nej, inte alltid. För vi tror att det är att leverera som räknas. Alternativt egots vinning av bekräftelse, pengar mm.

Tänk på våra relationer. Det enda som egentligen räknas är hur vi gör saker, om vi gör det av kärlek. Vad lär vi våra barn? Hur bemöter vi varandra? För att inte tala om hur vi gör mot oss själva, agerar vi kärleksfullt?

Vi måste börja med oss själva och det är hur vi gör det som räknas. Ja, det ändrar på många prioriteringar...

The Power of Now-Eckhart TolleBöcker

Posted by Anna Sun, February 11, 2018 20:00:50


”Relationer skapar inte smärta och bedrövelse. De väcker till liv den smärta som redan finns i dig. Alla former av beroende gör det”


Kärleken… På djupet en andlig längtan efter ett slut på dualiteten, att få återvända till ett tillstånd av helhet. Men den dagen vår partner inte uppfyller våra behov, eller snarare egots behov… då återkommer egots upplevelse av rädsla, smärta och brist som legat dolt bakom ”kärleksrelationen” – egots substitut för frälsning. Smärtsamma känslor gör sig påminda och vi uppfattar vår partner som orsaken till dem. Vi projicerar dem på partnern och går till angrepp, med den våldsamhet som är del av vår smärta. Vi hoppas genom attack eller manipulation förmå partnern att ändra beteende så egot återigen kan använda denne som ett kamouflage för vår smärta. Vi använder kärleken som drog. Relationen blir ett beroende. ”Alla former av beroende uppstår ur en omedveten vägran att möta och gå igenom vår egen smärta”, skriver Tolle. ”Relationer skapar inte smärta och bedrövelse. De väcker till liv den smärta som redan finns i dig. Alla former av beroende gör det.” Krasst men sant.


Det sägs att världen hatar sanningssägare men jag älskar dem, Eckhart Tolle är en mycket klok man. Har nu läst hans första bok från 1999 ”The power of Now” med den töntiga översättningen ”Lev livet fullt ut”. Många tankar känns igen från den nyaste ”En ny jord” som finns i pocket. Denna är lite rörigare, omständigare men går samtidigt också mer på djupet. Det märkliga som händer mig när jag läser Tolle är att det känns som om Egot börjar gå att rucka på. Jag kan observera mig själv och den märkliga frågan infinner sig: vem är det som observerar egentligen? Och vem är det som blir observerad? Svaret finns givetvis i Tolles bok.


Smärtkroppen – ”observera det besynnerliga nöje du finner i att vara olycklig”


Tolle introducerar begreppet smärtkroppen som han beskriver som ackumulerad smärta från det förflutna, såväl våra personliga upplevelser som mänsklighetens kollektivt upplevna smärta. Smärtkroppen är ett negativt energifält i vår kropp och vårt psyke, som en osynlig varelse med ett eget liv, ungefär som vårt lilla lättkränkta ego. Den kan väckas till liv av vad som helst, vanligtvis situationer som påminner om gamla smärtsamma mönster. Som andra levande varelser vill den överleva och det gör den genom att få oss att omedvetet identifiera sig med den. Den hämtar näring ur alla upplevelser som påminner om dess egen energi, allt som skapar mer smärta i någon form. Våra tankar och vårt beteende håller smärtkroppen vid liv. Om vi vore medvetna om dessa mönster som skapar smärta, skulle de upphöra för ingen vill ha mer smärta.


Sanningen är att vi ofta har investerat en stor del av vår självbild i identifikationen med smärtkroppen, och där kommer rädslan in – vem är vi om vi förlorar vår identitet? Smärtkroppen vill inte att vi ska iaktta den och se den för vad den är. Medveten närvaro och att iaktta smärtkroppen och de smärtsamma mönster vi skapar för oss själva är alltså vägen ut ur lidandet. Om vi riktar vår uppmärksamhet mot smärtkroppen är identifikationen bruten. ”Observera det besynnerliga nöje du finner i att vara olycklig”, skriver Tolle. ”led uppmärksamheten in i smärtkroppen, var närvarande, se och acceptera den för vad den är för genom detta påbörjas en omvandling av den.”


Uppkomsten av Egot - hur det kommer sig att vi alla har en missprydande bläckfisk fastvuxen i ansiktet


Egot uppkom, enligt Tolle, när vi började identifiera oss med vårt intellekt. I stället för att använda vårt intellekt blev vi vårt intellekt och glömde vem vi egentligen är. Egot fungerar på samma sätt som smärtkroppen. Som alltid gestaltas verkligheten som bäst med en bild ur fantasins värld; jag ser kapten Davy Jones, bläckfiskmannen, i Pirates of the Caribbean framför mig. Egot (och smärtkroppen) är som en bläckfisk som växt fast i ansiktet på oss så man inte längre ser människan bakom. Fenomenet hände ju hela hans besättning, det växte sjöstjärnor i ansiktet på var och varannan, i stället för att vara i och leva av havet blev de havet. På samma sätt har vi människor blivit vårt ego, vårt intellekt. Medveten närvaro i nuet är vägen till att kunna iaktta sig själv och släppa taget om den missprydande bläckfisken som döljer Varandet, den vi egentligen är, och vårt sanna seende. Egot och intellektet är beroende av tiden, Varandet sker i nuet, det är bara nuet som egentligen finns och det är i nuet kraften finns. The power of Now.


Vägen till förändring - att inte döma


Om vi slutar identifiera oss med våra tankar förlorar de sin tvångsmässiga karaktär, vilket i grunden är tvånget att döma och därmed göra motstånd mot det som är, vilket i sin tur skapar drama och ny smärta. Att inte döma innebär inte att vi inte erkänner en störning eller omedvetenhet när vi ser den. Det innebär att ”vara vetskapen” i stället för att ”vara reaktionen” eller domaren. I stället för att reagera på en villfarelse ser vi villfarelsen samtidigt som vi ser rakt igenom den. Att vara vetskapen skapar en klarsyn, en kärleksfull närvaro som tillåter allt och alla att vara som de är. Det finns ingen starkare katalysator för förändring än detta, skriver Tolle. Först slutar vi döma oss själva, sen slutar vi döma vår partner och våra medmänniskor. Vi kan acceptera människor som de är, utan att behöva döma eller förändra dem på något sätt. Det leder oss bortom egot. Alla mentala spel, beroende och medberoende är då över. Kärlek är ett medvetandetillstånd, en insikt om enhet med allt som är.

Denna underbara och för det lilla egot mycket provokativa bok rekommenderas varmt.



Det börjar med oss självaInre liv

Posted by Anna Sun, February 11, 2018 19:44:57

Repost från 2011, efter Fukushima. Går lika bra att tillämpa på vilken världseländeshändelse som helst:

När jag jobbade som socialarbetare var det vid ett tillfälle en man som försökte ta sig förbi de låsta dörrarna på kontoret för att få ge mig en kram. Han var sprudlande lycklig och så oändligt tacksam. Anledningen var att han fått behålla sitt körkort. Min insats i det hela var att skriva ett intyg till Länsstyrelsen att han hållit sin vårdplan. Att jag sa att det var sig själv han skulle tacka, det var ju han som gjort jobbet, lyssnade han inte på.

Detta fenomen händer dagligen: vi vill hitta något utanför oss själva som "filmduk" för våra känslor. Mannens känsla av glädje och tacksamhet var hans egna, men han lade ut äran för det på sin socialsekreterare.

Just nu är det många som upprörs av vad som händer i Japan efter kärnkraftolyckan. Och jag (håll i er nu provocerar jag) skulle vilja säga att stor del av oss beter oss som mannen på socialkontoret. Fast med motsatta känslor. Känslorna är våra egna; rädsla, chock, ilska, och vi blir påminda om hur skört livet är och hur små vi människor är på jorden. Känslorna är våra egna, men vi använder Japan som filmduk, en förevändning för att leva ut det vi känner. Ungefär som man kan passa på att gråta en skvätt när man skalar en lök.

Det som händer i Japan är naturligtvis fruktansvärt, jag vill inte förringa det. Men jag är övertygad över att Japan inte är hjälpt av att vi också blir sänkta av det som sker! Att vi suckar och ojar oss över kärnkraftolyckan höjer inte energin på jorden.

Så vad ska vi göra då?

Jag vill berätta en historia jag hörde om en kvinna som var med om en allvarlig bilolycka. Hon blev svårt skadad, fick en nära-döden-upplevelse och lämnade sin kropp. Väl utanför kroppen kunde hon höra vad människorna i bilarna bakom sade. De blev såklart stående i en bilkö, och hon hörde de flesta gnälla "typiskt, jag som var på väg till.." "fan nu blir jag försenad" - ja, ni förstår, gnäll utifrån sitt eget lilla perspektiv. Men fyra eller fem bilar bakom såg hon ett ljusfenomen. I den bilen satt en kvinna som inte sett, men ändå förstått vad som hänt, och i stället för att beklaga sin egen försening valde denna kvinna att be för dem som varit med om olyckan. Denna bön, från en främmande person, gav kvinnan kraft att återvända till sin kropp. Hon överlevde och kunde sedan söka upp kvinnan i bilkön för att tacka.

Jag blev väldigt berörd av denna berättelse. Vi är så omedvetna om vilken kraft våra tankar och vårt fokus har. I relation till det som händer i Japan menar jag att vi i stället för att låta oss dränkas av våra egna känslor måste höja blicken, återta vårt fokus och se vad som sker i ett större perspektiv. Det finns så mycket vi kan göra: arbeta för att lägga ner det stora stolleprovet kärnkraften, investera i vindkraft, engagera oss så alla politiska beslut blir hållbara sju generationer framåt, you name it.

Men för att kunna höja blicken måste vi börja med oss själva. För att kunna vara till hjälp måste vi vara lugnet i stormen. För att hålla fokus måste vi kunna hitta lugnet inom oss själva. Vi måste möta vår egen rädsla för döden, vår dödsångest, för att inte dras med känslomässigt i varje katastrof i världen.

Jag försöker lyfta blicken och fokusera på att visualisera en värld där kärnkraften inte finns. Jag hedrar djupt alla som offrat sitt liv i denna katastrof för att förmå övriga världen att vakna. Det är stort. Tydligen är det såna här händelser vi behöver för att förstå allvaret i vad vi gör med Pachamama - Moder Jord.



Shamanen kan hämta din själInre liv

Posted by Anna Sun, February 11, 2018 19:36:34

När jag var barn sa jag alltid att jag skulle bli doktor när jag blev stor. När jag blev äldre la jag planerna på hyllan, jag insåg att det inte är människans kropp jag är intresserad av, utan människan själ. Så yrkesmässigt utbildade jag mig till socialarbetare i stället för läkare.

När jag var 32 år gammal började jag läsa om Qerofolket i Peru, och jag bara förstod att det är detta jag sökt, här finns de som har kunskaper om människans själ som vi i vår del av världen saknat. Jag insåg att jag inte står ut om jag inte får lära mig deras helandemetoder.

Här är en underbar historia som illustrerar varför jag har en del av mitt hjärta hos Queros i Peru:

En neurokirurg och forskare i USA ville veta mer om Querofolkets helandetraditioner. Med hjälp av en antropolog kom han i kontakt med en av Querofolkets medicinmän. Doktorn frågade schamanen, "så vad är det du gör?" Schamanen svarade inte direkt. Läkaren upprepade frågan. Schamanen svarade inte heller denna gång. Till slut sade han till läkaren, "om den frågan intresserar dig så mycket, så kan väl du svara".

Läkaren sa "Jag är neurolog. Jag kan öppna ditt huvud och ta ut en tumör. Sen kan jag sy ihop ditt huvud igen och du kan resa dig och gå. Är det något som du kan göra?"

Schamanen funderade en stund och skakade sedan på huvudet, och sa att nej, det var inget han kunde göra. "Såna saker kan jag inte göra", medgav han, "men när du är döende, när läkarna har gett upp hoppet om att kunna hjälpa dig, då kan jag bege mig ut i kosmos och hämta tillbaka din själ. Jag kan föra den tillbaka till din kropp och du kan resa dig och gå. Är det något som du kan göra?"

Ur boken Masters of the living energy - the Mystical World of the Quero of Peru av Joan Parisi Wilcox (min översättning).