ALIGHT Anna Larsson

ALIGHT Anna Larsson

Äta kött? Nej inte från köttindustrin

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 20:23:16

Jag vill att det kött jag äter ska komma från djur som haft det bra och levt fria. Jag har inga moraliska betänkligheter i tanken på att döda ett djur, jag tror att det är en del av livets kretslopp att vi människor i måttliga mängder äter kött. Det omoraliska i kötthanteringen är att plåga djuren medan de lever.

Jag tror att många har dessa tankar och trots medvetenhet om hur köttindustrin fungerar sätter vi vår egen bekvämlighet först. Det är gott med en grillad köttbit och köttfärs är enkelt när hela familjen ska äta. Men livet som konsument av industriproducerat kött är över för mig och det sätt som det tog slut på gör att jag inte kommer att återfalla:

Vi var i Spanien med alla fyra barnen sommaren 2012 och satt på flygbussen på väg till hotellet på flygplatsen där vi skulle sova sista natten innan hemresan. Det var en jättevarm dag, vi hade burit tunga väskor och väl på bussen började maken och en av pojkarna må illa. Det var vätskebrist av värmen och åksjuka av bussens skumpande. De mådde MYCKET illa. Trots att de drack vatten började både två fråga efter spypåsar.

Jag kände smått panik, detta var enda bussen som gick denna kväll så jag hade verkligen ingen lust att kliva av med två kräksjuka familjemedlemmar. Skulle vi kliva av skulle vi vara tvungna att jaga en taxi som rymmer sex personer, och att ringa taxi i Katalonien är hopplöst för ingen pratar engelska.

Så jag "kopplade upp mig". Jag skickade healing på distans, affirmerade att "alla ska må bra hela resan", jag bad till himlen, till moder jord och alla änglar, guider och hjälpare jag kunde komma på. Maken satt bredvid mig, och han mådde så illa så också jag blev kallsvettig... Till slut gick han längre fram i bussen för att bli mindre åksjuk. Jag andades ut för då slapp jag känna lika tydligt hur dåligt han mådde. I stället kunde jag fortsätta fokusera på att skicka energi till situationen.

När jag satt där i mitt "uppkopplade" tillstånd, mötte bussen en boskapstransport. En långtradare fullastad med kor. Bara några sekunder så där som man möts på en motorväg, men det jag såg och kände förändrade allt. Jag upplevde plötsligt hur korna kände. De korta sekunderna räckte. Plötsligt var åksjuka, solsting och vätskebrist något överkomligt. Vi var på väg till ett hotell. Korna visste att de var på väg mot sin död. Vi satt i en luftkonditionerad buss med en halvliter vatten kvar. Korna stod på varann i ett långtradarsläp, utan AC, utan vatten. Alla som varit i Spanien i juli vet hur varmt det är vid sextiden på kvällen.

Den första insikten som kom över mig var - det är ingen skillnad. Djurens lidande är samma lidande som vårt. När jag såg korna ihopträngda i hettan, var det för mig som om det hade varit vår hund som stod där. Känslan var att det lika gärna hade kunnat vara alla djur jag någonsin känt och tyckt om stod packade på den där lastbilen. Det är inte mindre hemskt för att de är djur. Snarare tvärtom. Detta var insikt nummer två. Djurens lidande upplevs, sett ur vårt perspektiv, som svårare eftersom de inte har vår mänskliga intellektuella förmåga att sätta sig över sina känslor. Jag kunde ju sätta mig över panikkänslan jag först fick när familjemedlemmarna fått solsting, genom att i stället fokusera tankemässigt på att skicka healing till situationen. Men djuren är som barn, känslan tar över helt. Djuren har dessutom sin instinkt. De vet när de är på väg mot sin död och de kunde inget annat än att känna det fullt ut.

Den tredje insikten var - det är inte dödandet som skapar karma, utan djurplågeriet. Det är att vara en bidragande del till djurens lidande medan de lever som skapar tung energi. Dessa tankar jag haft blev plötsligt en brutal insikt, en kroppslig upplevelse som inte gick värja sig mot. Jag som har en så stark tro på buddhismens fyra sanningar - att allt är lidande, lidandet har en orsak, att lidandet kan fås att upphöra och att det finns en väg till lidandets upphörande - fick en självklar insikt om att jag inte levt som jag lärt.

Om man har för avsikt att bidra till att minska lidandet i världen så ingår det också att även göra vad man kan för att minska djurens lidande. En plötslig konflikt stod mellan köttfärsbiffarna och mina "ädla" avsikter att alltid söka vägen till lidandets upphörande. You can't just talk the talk, you have to walk the walk!

Om jag fortsätter äta köttfärs köpt i affären bidrar jag till fortsatt djurplågeri. Punkt. Jag äter inte kött från djur som varit i koncentrationsläger. Vem kan argumentera emot det???

Vi kan värja oss mot sanningen, vi kan ljuga för oss själva och argumentera intellektuellt, tills den dag vi får en upplevelse med hela vårt väsen. Då går det inte att gå tillbaka. Det var detta som hände mig. Inga argument kan ta ifrån någon en upplevelse.




Det börjar med oss själva

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 19:44:57
Repost från 2011, efter Fukushima. Går lika bra att tillämpa på vilken världseländeshändelse som helst:

När jag jobbade som socialarbetare var det vid ett tillfälle en man som försökte ta sig förbi de låsta dörrarna på kontoret för att få ge mig en kram. Han var sprudlande lycklig och så oändligt tacksam. Anledningen var att han fått behålla sitt körkort. Min insats i det hela var att skriva ett intyg till Länsstyrelsen att han hållit sin vårdplan. Att jag sa att det var sig själv han skulle tacka, det var ju han som gjort jobbet, lyssnade han inte på.

Detta fenomen händer dagligen: vi vill hitta något utanför oss själva som "filmduk" för våra känslor. Mannens känsla av glädje och tacksamhet var hans egna, men han lade ut äran för det på sin socialsekreterare.

Just nu är det många som upprörs av vad som händer i Japan efter kärnkraftolyckan. Och jag (håll i er nu provocerar jag) skulle vilja säga att stor del av oss beter oss som mannen på socialkontoret. Fast med motsatta känslor. Känslorna är våra egna; rädsla, chock, ilska, och vi blir påminda om hur skört livet är och hur små vi människor är på jorden. Känslorna är våra egna, men vi använder Japan som filmduk, en förevändning för att leva ut det vi känner. Ungefär som man kan passa på att gråta en skvätt när man skalar en lök.

Det som händer i Japan är naturligtvis fruktansvärt, jag vill inte förringa det. Men jag är övertygad över att Japan inte är hjälpt av att vi också blir sänkta av det som sker! Att vi suckar och ojar oss över kärnkraftolyckan höjer inte energin på jorden.

Så vad ska vi göra då?

Jag vill berätta en historia jag hörde om en kvinna som var med om en allvarlig bilolycka. Hon blev svårt skadad, fick en nära-döden-upplevelse och lämnade sin kropp. Väl utanför kroppen kunde hon höra vad människorna i bilarna bakom sade. De blev såklart stående i en bilkö, och hon hörde de flesta gnälla "typiskt, jag som var på väg till.." "fan nu blir jag försenad" - ja, ni förstår, gnäll utifrån sitt eget lilla perspektiv. Men fyra eller fem bilar bakom såg hon ett ljusfenomen. I den bilen satt en kvinna som inte sett, men ändå förstått vad som hänt, och i stället för att beklaga sin egen försening valde denna kvinna att be för dem som varit med om olyckan. Denna bön, från en främmande person, gav kvinnan kraft att återvända till sin kropp. Hon överlevde och kunde sedan söka upp kvinnan i bilkön för att tacka.

Jag blev väldigt berörd av denna berättelse. Vi är så omedvetna om vilken kraft våra tankar och vårt fokus har. I relation till det som händer i Japan menar jag att vi i stället för att låta oss dränkas av våra egna känslor måste höja blicken, återta vårt fokus och se vad som sker i ett större perspektiv. Det finns så mycket vi kan göra: arbeta för att lägga ner det stora stolleprovet kärnkraften, investera i vindkraft, engagera oss så alla politiska beslut blir hållbara sju generationer framåt, you name it.

Men för att kunna höja blicken måste vi börja med oss själva. För att kunna vara till hjälp måste vi vara lugnet i stormen. För att hålla fokus måste vi kunna hitta lugnet inom oss själva. Vi måste möta vår egen rädsla för döden, vår dödsångest, för att inte dras med känslomässigt i varje katastrof i världen.

Jag försöker lyfta blicken och fokusera på att visualisera en värld där kärnkraften inte finns. Jag hedrar djupt alla som offrat sitt liv i denna katastrof för att förmå övriga världen att vakna. Det är stort. Tydligen är det såna här händelser vi behöver för att förstå allvaret i vad vi gör med Pachamama - Moder Jord.



Shamanen kan hämta din själ

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 19:36:34

När jag var barn sa jag alltid att jag skulle bli doktor när jag blev stor. När jag blev äldre la jag planerna på hyllan, jag insåg att det inte är människans kropp jag är intresserad av, utan människan själ. Så yrkesmässigt utbildade jag mig till socialarbetare i stället för läkare.

När jag var 32 år gammal började jag läsa om Qerofolket i Peru, och jag bara förstod att det är detta jag sökt, här finns de som har kunskaper om människans själ som vi i vår del av världen saknat. Jag insåg att jag inte står ut om jag inte får lära mig deras helandemetoder.

Här är en underbar historia som illustrerar varför jag har en del av mitt hjärta hos Queros i Peru:

En neurokirurg och forskare i USA ville veta mer om Querofolkets helandetraditioner. Med hjälp av en antropolog kom han i kontakt med en av Querofolkets medicinmän. Doktorn frågade schamanen, "så vad är det du gör?" Schamanen svarade inte direkt. Läkaren upprepade frågan. Schamanen svarade inte heller denna gång. Till slut sade han till läkaren, "om den frågan intresserar dig så mycket, så kan väl du svara".

Läkaren sa "Jag är neurolog. Jag kan öppna ditt huvud och ta ut en tumör. Sen kan jag sy ihop ditt huvud igen och du kan resa dig och gå. Är det något som du kan göra?"

Schamanen funderade en stund och skakade sedan på huvudet, och sa att nej, det var inget han kunde göra. "Såna saker kan jag inte göra", medgav han, "men när du är döende, när läkarna har gett upp hoppet om att kunna hjälpa dig, då kan jag bege mig ut i kosmos och hämta tillbaka din själ. Jag kan föra den tillbaka till din kropp och du kan resa dig och gå. Är det något som du kan göra?"

Ur boken Masters of the living energy - the Mystical World of the Quero of Peru av Joan Parisi Wilcox (min översättning).

När änglar samarbetar med filmproducenter

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 19:32:07

I Inkaättlingarnas profetior sägs att vi nu lever i den tid då det är dags att vända världen rätt igen. Hos våra ursprungsbefolkningar finns kunskaperna om ett hållbart sätt att leva, i västerlandet finns resurser och kraften att manifestera förändringen och om vi börjar samarbeta kommer vi att lyckas.

Ett sätt som jag ser att detta är på väg att hända är genom västerlandets produktion av filmer som Sagan om ringen, Harry Potter och Avatar. Här finns berättelserna om att det är möjligt att vända världen rätt, och här förmedlas kunskaper som våra ursprungsbefolkningar förvaltat. Filmernas enorma budgetar och hårda marknadsföring har gjort att historierna nu finns i allas medvetande, även hos de som inte läst böckerna. Visserligen förpackat i sagoformat och utspelat på annan planet för att det inte ska bli för ”verkligt” men det är ett listigt sätt att lura egot. Här har änglarna samarbetat med oss människor och gjort ett kanonjobb. Lite paradoxalt med tanke på att det yttersta syftet med enorma filmproduktioner inte alls är att höja människors medvetandenivå utan att tjäna pengar. Återigen ett sätt att lura egot att samarbeta i det högres tjänst.

Våra guider är listigare än vi tror. De hittar sätt att samarbeta med alla människor som lämnar minsta öppning för det. Jag vet inget om Peter Jacksons eller James Camerons liv, men de har visat att de är människor med hög potential för att manifestera. När en sådan person går in med syftet att skapa den mest storslagna film som någonsin gjorts ser änglarna sin chans. Egot hos alla inblandade i filmbolagen kan sedan gnugga händerna av förtjusning när de räknar kassan, och därmed är alla nöjda.

Alla framgångsrika filmer som gjorts har blivit framgångsrika av samma skäl. De berör djupet av vår mänsklighet. Oavsett om de skildrar verkliga händelser som krigsfilmer eller Titanic, eller ”sagor” som Harry Potter har de en helande förmåga. Filmer använder bilder som är själens språk, och ger oss därmed en öppning till vårt inre. Filmens karaktär kan hjälpa oss att bearbeta såväl våra personliga som våra kollektiva mänskliga trauman. Tänk alla miljoner människor som gråtit till Titanic, till exempel. Tårar har en helande effekt och jag känner inget annat sätt att verkligen få ur sig känslor av sorg. När vårt vardagsmedvetande tror att vi gråter för att vi ser en sorglig film passar vårt högre jag på att skicka iväg vår egen sorg och smärta. Vilket kollektivt helande!

Eftersom vi lever i en värld av dualitet finns det naturligtvis motsatser till detta också. Filmer som Avatar är sällsynta och för att vara ärlig – det mesta som visas i media är skräp. Krafter som tjänar egot och skuggan använder samma metoder som ljusarbetarna – de samarbetar med människor som lämnar minsta öppning för det och resultatet kan beskådas på närmaste tv-kanal: våldscener som går rakt in i våra medvetanden, budskap om att världen är en farlig plats, manipulativ reklam som allt sammantaget väcker våra rädslor och känslor av att vara otillräckliga.

Men tack vare ljusarbetande guider och tack vare alla kloka och hårt arbetande människor som gått före oss finns djupt i våra medvetanden vetskapen att vi kan välja. Vi vet också vad vi ska välja och ju fler som vågar ta steget desto större sannolikhet att Den Enda Ringen - dvs vårt kollektiva egos samlade rädslor - kommer att återgå till varifrån det kom. Om det känns svårt, tänk på att de bara var nio som gav sig iväg för att föra ringen till Mordor. Om de lyckades, så kan vi också göra det.

Vad ska vi göra? Hur ska vi börja?

Börja med att stänga av TV-n och se en bra film ikväll i stället! TV-n har tagit eldens plats i våra hem. Det är där vi samlas. Att se en bra film kan ha samma effekt som att sitta framför en eld i ceremoni som våra förfäder gjorde. Vi går bortom intellektet när vi lever oss in i en film. Så välj med omsorg vad du via TV-skärmen släpper in i ditt medvetande...

Hur är en människa som är hel?

Inre livPosted by Anna Sun, February 11, 2018 19:26:29
Hur är en människa som är hel?

Och vem vågar drista sig till ett svar på den frågan?

Caroline Myss, såklart. Hon som genom åren så många gånger fått frågan vad som är meningen med livet, och på så många sätt försökt förklara den. Hon ställde sig själv frågan hur hon skulle sammanfatta vad som är viktigast i allt hon själv lärt ut genom åren. Det viktigaste, och det vi alla söker är "inner congruence" - att vara en hel, välfungerande människa.

Många menar att det viktigaste i livet, kanske tom livets mening, är kärlek. Myss menar att det som föregår kärleken är självkänslan. Känner du inte dig själv, och känner du dig inte nöjd med dig själv, kan du varken ge eller ta emot kärlek till fullo.

Alla mål vi försöker nå i våra liv, bygger på att vi känner oss själva och känner oss hela.

Så hur kan vi föreställa oss att en människa som är hel skulle vara?


• Din upplevelse av självkänsla är grundad i din integritet. Självkänslan står över behovet av att inför andra bevisa ditt värde.

•Intuitiv vägledning fungerar i harmoni och inte i opposition mot intellektet och känslorna.

• Du är i samklang med och och respektfull inför den energi som ständigt kanaliseras via din biologiska kanaler. Du känner igen, reagerar på och tar ansvar för att åtgärda förlust av kraft i ditt energifält.

• Du upplever och är i god kontakt med ditt liv på flera nivåer, känner skapelsens kontinuerliga rörelse mellan den fysiska och mystiska världen; den synliga och den osynliga; den materiella världen och energiplanet.

• Du har möjlighet att urskilja arketypiska mönster, såväl under vardagliga som extraordinära omständigheter. Inför dig själv ser du ständigt den symboliska sfären som den större bilden av skapelsen; du ser trådarna i livets stora väv.

• En medvetenhet om förhållandet mellan fysiska lagar och mystiska lagar är en självklarhet. Båda systemen styr livet som vi känner det, fysiska lagar styr våra fysiska liv och mystiska lagar styr själens resa. Den sammanbindande länken är vårt medvetande.

• Du söker sanningen snarare än fruktar den. Detta är din drivkraft.