ALIGHT Anna Larsson

ALIGHT Anna Larsson

Självförlåtelse som vägen till hälsa

BöckerPosted by Anna Sun, February 11, 2018 20:42:19

Vad är hälsa?

Hälsa är ett tillstånd i fullständig balans, med en optimalt hög energinivå – ett fulladdat batteri, och ett energiflöde utan blockeringar. När vi har god hälsa kan vi gå ut i livet och välja vad vi vill göra och vad vi vill skapa. Vi kan arbeta hårt i perioder för att nå våra mål, för vi vet att vi däremellan kan återhämta oss. När vi har hälsa kan vi snabbt återhämta oss med hjälp av mat, vila, motion, solljus, meditation, eller vad vi nu har hittat för teknik som ger oss näring. När vi har hälsa lever vi på ett sätt så våra tankar och handlingar för det mesta är i harmoni med vad som är bra för oss. Vi har en en god självkänsla, vi tar hand om oss själva och vår kropp, vi har en realistisk syn på hur mycket vi klarar av och vad som är praktiskt genomförbart för att vi ska orka med på lång sikt. När vi har hälsan kan vi använda vår kraft till att förverkliga våra drömmar. Vi kan fullfölja det som är vår uppgift här på jorden. Och att fullfölja sin uppgift på jorden sammanfaller oftast med att förverkliga sina drömmar!

Det är så självklart, så enkelt. Detta vet vi alla. Det är så här det ska vara! Men varför kämpar så många med sjukdom och ohälsa?

Vad är sjukdom?

Sjukdom och ohälsa är kroppens sätt att kommunicera med oss, att tala om att vårt sätt att tänka och handla (även om det sker omedvetet) inte är i harmoni med vad som är hälsosamt för oss. Sjukdom indikerar att vi nått vår fysiska och psykiska gräns och behöver göra förändringar. Sjukdomar är en gåva vars syfte är att återbringa balansen i vårt väsen! Om vi väljer att ta emot gåvan, har vi möjlighet att läka, att helas, att återskapa balansen på alla plan i livet. Vi har möjlighet att bli klokare och starkare.

Tyvärr utgår traditionell medicin (och även vissa alternativa terapier) från att ohälsa är en fiende som attackerar kroppen och att denna fiende ska bekämpas genom att försöka eliminera dess symtom. Symtom är kroppens varningssignaler, och även dessa ska vi hellre betrakta som gåvor hellre än fientliga attacker.

När brandvarnaren väcker oss på natten för att det brinner, är vi enbart tacksamma. Vi är tacksamma att vi väcktes i tid så vi hann ut, vi är tacksamma för att vi hann släcka elden innan den förstörde allt och vi är tacksamma för att vi förstår att brandvarnaren faktiskt räddade våra liv. Att eliminera sjukdomssymtom i kroppen är som att stänga av brandvarnaren när det brinner. När vi tar en Alvedon och går till jobbet i stället för att stanna hemma när vi är förkylda, är risken stor att vi drar på oss en lunginflammation. Vi vet att det är så, ändå gör vi detta gång på gång! Varför?

Vi skickar inte iväg våra barn till skolan med Alvedon när de är sjuka, eftersom vi älskar dem och är mån om deras hälsa. Det är så självklart att vi behandlar de vi älskar med kärlek och medkänsla. Och det är här vi har svaret på varför vi inte behandlar oss själva på samma sätt: Alla sjukdomar och obalanser är i sin kärna en påminnelse om att vi måste älska oss själva. När vi älskar oss själva accepterar vi oss själva som vi är i vilket ögonblick som helst, i all vår ofullkomlighet, med våra rädslor, svagheter och behov. Alla aspekter av den vi är. Vi dömer inte oss själva, vi ser varje ögonblick som en erfarenhet ur vilken vi kan dra lärdom. Först när vi ser på oss själva och behandlar oss själva med kärlek och medkänsla kan vi uppnå och upprätthålla balansen för optimal hälsa.

Varje sjukdomstillstånd har en läxa vi behöver lära oss. Det underlättar läkningen om vi förstår anledningen till att vi blivit sjuka. Men enbart att förstå och acceptera anledningen är vanligtvis inte tillräckligt för att bli frisk – det viktigaste steget är att acceptera och förlåta sig själv.

Vad hindrar oss från att bli friska?

Vårt ego är vårt största hinder för hälsa. Egot är den falska bild av oss själva som vi byggt under livets gång. Egot är inte verkligt, det är enbart en mental konstruktion. Dessvärre blir det verkligt till sina konsekvenser eftersom det lurar oss att lyssna och får oss att göra som det säger. Egot är de föreställningar vi samlat på oss sedan barndomen och de flesta är inte längre till hjälp. Det är våra tankar om att ”jag är inte bra på någonting” ”Jag kommer aldrig att gå långt” - tankar om oss själva som blivit del av vår verklighetsuppfattning som vi refererar till under hela livet. Tankar om oss själva som sedan får oss att hitta på ursäkter som ”jag är inte intresserad” ”det är inte läge just nu” varje gång vi står inför nya möjligheter. Ursäkter som vårt ego tror ska skydda oss från att misslyckas. För hur kan vi annat än misslyckas – vårt ego ”vet” ju att vi ”inte är bra på någonting”! Det är på detta sätt blockeringar skapas! Så länge egot tillåts styra ditt liv, kommer det att hindra dig från att vara den du vill vara, göra det du vill göra, och hela tiden blockera olika delar av den fysiska kroppen som kunde ha hjälpt dig att uppnå det du önskat. Att acceptera och förlåta sig själv är vägen till hälsa och knepet för att genomskåda egot.

Nyckelfrågor till läkning

För att få klarhet i orsaken till dina fysiska problem, behöver du ställa dig följande frågor:

Fysisk blockering

Vilka ord beskriver bäst vad jag upplever inom eller på min kropp, och hur känner jag inför det?

Svaret på ovanstående fråga återspeglar vad du upplever inför den situation som är upphovet till din sjukdomssymtom

Känslomässig blockering

1. Vad hindrar denna sjukdom mig från att göra och/eller få?

2. Om jag tillät mig att uppnå dessa önskemål, vad skulle jag vara?

Mental blockering

Om jag tillät mig att vara...........................(fyll i med svaret från föregående fråga) vilken obehaglig situation skulle då kunna drabba mig och vad skulle andra tycka om mig, och vad skulle jag tänka om mig själv?

Själslig blockering

Läs igen svaret på fråga 2. Känslomässig blockering; vad skulle jag vara? Svaret ger en indikation på vilket djupt, grundläggande behov som blockerats av en (av egot) missvisande verklighetsuppfattning.

Svaren på dessa frågor avtäcker de uppfattningar som blockerar dig och hindrar dig från att vara den du verkligen vill vara. Det första steget härifrån är att erkänna att du någon gång under livet bestämde dig från att tro på detta. Att denna bild av verkligheten skulle skydda dig från smärta. När du förstår att denna bild av verkligheten inte längre tjänar dig utan tvärtom gör dig olycklig, kan du släppa taget, och genom att släppa taget befinner du dig redan på läkningens väg.

Självförlåtelse är vägen till fullständig och permanent läkning på alla nivåer. Genom att återknyta kontakten med den grundläggande kärleken (som var vårt ursprungliga tillstånd innan vi lät oss bedras av egots villfarelser) återladdas vår inre energi, energiflödet ökar och med det ökade flödet löses blockeringar upp och kroppens celler får kraft att återvitaliseras. Självförlåtelse och självkärlek återbalanserar oss på kroppslig, mental, känslomässig, själslig och andlig nivå.

Stegen till förlåtelse

1. Identifiera dina känslor. Bli fullt medveten om de anklagelser du bär omkring på och tillåt alla känslor att komma till ytan. Hur får det dig att känna?

2. Ta ansvar. Att ta ansvar är helt enkelt att inse att du väljer att reagera utifrån rädsla, och att se vad det är du är rädd för. Acceptera att något inom dig drar denna situation in i ditt liv för att hjälpa dig att komma igenom smärtan som antagligen funnits där större delen av ditt liv. Ta ansvar genom att se att det är dags för förändring.

3. Förlåt dig själv. Detta är det viktigaste steget – att sluta fred med sig själv. Förlåt dig själv för att du dömt, kritiserat, försummat, misshandlat och anklagat dig själv. Förlåt dig själv för att du dömt och kritiserat andra. Vet att det bara var en del av dig själv som gjorde detta (den del som valde att lyssna på egot) medan en annan del av dig led. Acceptera dig själv som du är, och sluta vara så hård med dig själv. Överse med att du fortfarande låter dig luras av egot ibland. Tänk på att du är i ständig utveckling.

Låt processen ta den tid den behöver. Egot är livrädd för förändringar som dessa och kommer att göra motstånd. Ha tålamod. Det viktigaste är att du håller fast vid en uppriktig önskan om förlåtelse. Vet att processen är till för din egen befrielse. Ibland kan det vara lättare att börja med att förlåta någon annan. Det är ett steg mot den nödvändiga förlåtelsen av dig själv. För kom ihåg att du inte har kraften att sant förlåta någon annan. Bara de kan förlåta sig själva på riktigt.

Att älska oss själva betyder att ta kontrollen över våra liv och vår hälsa genom att erkänna och acceptera den vi är, och ge oss rätten att gå genom livets alla erfarenheter med en frisk kropp full av energi. Lyssna till din kropp när den sänder dig budskapet: ÄLSKA DIG SJÄLV!

Läs mer i Lise Bourbeaus bok "Kroppen talar till dig". Där finns också en kortfattad vägledning om mer än 500 sjukdomar och symtom och deras mentala, emotionella och själsliga orsaker.



Döden är livsviktig

BöckerPosted by Anna Sun, February 11, 2018 20:08:47

Elisabeth Kübler Ross är en av mina förebilder. Denna fantastiska kvinna ägnade sitt liv åt döende barn. Hon var enligt mig en upplyst själ som själv gick över till andra sidan 2004. Hon var en pionjär inom forskningen kring döden. Som så många andra som vågar se och säga sanningen blev hon ifrågasatt, spottad på och hånad men idag är hennes beskrivning av döendes stadier allmänt vedertagna och hennes böcker finns på litteraturlistan i alla människovårdande utbildningar. Jag använder hennes bok "Döden är livsviktig" som kurslitteratur för de som lär sig dödsriterna i schamansk healing.

Elisabeth Kübler Ross samlade tusentals fall av nära-döden-upplevelser för ”jag hade illusionen om att det var min uppgift att tala om för människor att döden inte existerar”. Hon publicerade dem aldrig i forskning, för som hon säger ”jag upptäckte mycket snart – och priset var inte lågt – att de som är redo att lyssna redan vet vad jag kommer att säga, men de som inte tror kan man ge en miljon exempel och de kommer i alla fall att säga att förklaringen är syrebrist. Men det spelar inte någon roll för när de dör kommer de att få reda på hur det är i alla fall.”

Jag är så tacksam att denna modiga kvinna fortsatte förkunna sitt budskap. Så mycket helare världen har blivit, så mycket hon har bidragit till när det gäller att avdramatisera döendet.

Hennes främsta budskap är dock hennes tydliga och rättframt formulerade universella sanningar om livet. Om vi ska kunna leva fullt ut, måste vi reda ut alla våra ”unfinished business”. Om vi tar mod till oss och vågar granska oss själva och befria oss från negativitet, vårt förträngda hat, girighet och ogjort sorgearbete som förstör våra liv och vår hälsa, kommer vi att upptäcka att det inte spelar någon roll om vi dör när vi är tjugo eller femtio år för då kommer vi inte att ha något att oroa oss för.

Om vi lever med vetskapen att vi har en kort tid kvar (även om vi lever 70 år till är det en relativt kort tid), kan vi äntligen göra det vi vill göra. ”När er tid är ute kan ni sen välsigna ert liv för ni har gjort det som ni kom hit för att göra. I annat fall kommer ni att leva som prostituerade, ni kommer att göra saker av bara ett skäl, nämligen att tillfredsställa andra människor, och då kommer ni aldrig att ha levt. Och då kommer ni inte att få någon behaglig död.”

Under en föreläsning berättar Elisabeth att hon anställde en svart städerska som sin första assistent, "till stort förtret för mina akademiska kollegor". Publiken skrattar och applåderar. "Hur många av er applåderade av fientlighet? mot läkarna och etablissemanget?" Medgivande från publiken. "Just det! Så länge ni gör det, är ni ansvariga för att världen inte blir bättre." Publiken är stilla. "Vi förbannar, ifrågasätter, dömer och kritiserar, och varenda gång vi gör det ökar vi negativiteten i världen. Fråga er själva om en gymnasieelev ska slå på en förstaklassare? Förstår ni vad jag just sa? Det är bara arrogans som får människor att göra på det viset. Om ni vill förbättra tillståndet i världen måste ni förstå att ni inte kan hela världen förrän ni har helat er själva. Så länge ni slår och dömer någon annan är ni ansvariga för ett Hiroshima, ett Vietnam, ett Auschwitz. Och jag menar det bokstavligen." Tystnad i publiken.

Ja ni förstår varför jag älskar Elisabeth Kübler Ross.

Utifrån sin forskning om vad som händer när vi lämnar vår kropp, berättar Elisabeth om att det de flesta kommer ihåg efter att ha sett "ljuset i tunneln" och kommit tillbaka, är att i närvaro av det otroliga ljuset blir de medvetna om att vårt liv är vårt eget ansvar, och det absolut enda som räknas är kärlek. Vad vi presterat är ovidkommande, det enda som räknas är hur vi gjort det. Och den insikten ändrar på många prioriteringar.

Vi beter oss som att det är vad vi gör som räknas. Vi vill göra ett bra jobb, prestera, leverera. Men gör vi det med kärlek? Nej, inte alltid. För vi tror att det är att leverera som räknas. Alternativt egots vinning av bekräftelse, pengar mm.

Tänk på våra relationer. Det enda som egentligen räknas är hur vi gör saker, om vi gör det av kärlek. Vad lär vi våra barn? Hur bemöter vi varandra? För att inte tala om hur vi gör mot oss själva, agerar vi kärleksfullt?

Vi måste börja med oss själva och det är hur vi gör det som räknas. Ja, det ändrar på många prioriteringar...

The Power of Now-Eckhart Tolle

BöckerPosted by Anna Sun, February 11, 2018 20:00:50

”Relationer skapar inte smärta och bedrövelse. De väcker till liv den smärta som redan finns i dig. Alla former av beroende gör det”


Kärleken… På djupet en andlig längtan efter ett slut på dualiteten, att få återvända till ett tillstånd av helhet. Men den dagen vår partner inte uppfyller våra behov, eller snarare egots behov… då återkommer egots upplevelse av rädsla, smärta och brist som legat dolt bakom ”kärleksrelationen” – egots substitut för frälsning. Smärtsamma känslor gör sig påminda och vi uppfattar vår partner som orsaken till dem. Vi projicerar dem på partnern och går till angrepp, med den våldsamhet som är del av vår smärta. Vi hoppas genom attack eller manipulation förmå partnern att ändra beteende så egot återigen kan använda denne som ett kamouflage för vår smärta. Vi använder kärleken som drog. Relationen blir ett beroende. ”Alla former av beroende uppstår ur en omedveten vägran att möta och gå igenom vår egen smärta”, skriver Tolle. ”Relationer skapar inte smärta och bedrövelse. De väcker till liv den smärta som redan finns i dig. Alla former av beroende gör det.” Krasst men sant.


Det sägs att världen hatar sanningssägare men jag älskar dem, Eckhart Tolle är en mycket klok man. Har nu läst hans första bok från 1999 ”The power of Now” med den töntiga översättningen ”Lev livet fullt ut”. Många tankar känns igen från den nyaste ”En ny jord” som finns i pocket. Denna är lite rörigare, omständigare men går samtidigt också mer på djupet. Det märkliga som händer mig när jag läser Tolle är att det känns som om Egot börjar gå att rucka på. Jag kan observera mig själv och den märkliga frågan infinner sig: vem är det som observerar egentligen? Och vem är det som blir observerad? Svaret finns givetvis i Tolles bok.


Smärtkroppen – ”observera det besynnerliga nöje du finner i att vara olycklig”


Tolle introducerar begreppet smärtkroppen som han beskriver som ackumulerad smärta från det förflutna, såväl våra personliga upplevelser som mänsklighetens kollektivt upplevna smärta. Smärtkroppen är ett negativt energifält i vår kropp och vårt psyke, som en osynlig varelse med ett eget liv, ungefär som vårt lilla lättkränkta ego. Den kan väckas till liv av vad som helst, vanligtvis situationer som påminner om gamla smärtsamma mönster. Som andra levande varelser vill den överleva och det gör den genom att få oss att omedvetet identifiera sig med den. Den hämtar näring ur alla upplevelser som påminner om dess egen energi, allt som skapar mer smärta i någon form. Våra tankar och vårt beteende håller smärtkroppen vid liv. Om vi vore medvetna om dessa mönster som skapar smärta, skulle de upphöra för ingen vill ha mer smärta.


Sanningen är att vi ofta har investerat en stor del av vår självbild i identifikationen med smärtkroppen, och där kommer rädslan in – vem är vi om vi förlorar vår identitet? Smärtkroppen vill inte att vi ska iaktta den och se den för vad den är. Medveten närvaro och att iaktta smärtkroppen och de smärtsamma mönster vi skapar för oss själva är alltså vägen ut ur lidandet. Om vi riktar vår uppmärksamhet mot smärtkroppen är identifikationen bruten. ”Observera det besynnerliga nöje du finner i att vara olycklig”, skriver Tolle. ”led uppmärksamheten in i smärtkroppen, var närvarande, se och acceptera den för vad den är för genom detta påbörjas en omvandling av den.”


Uppkomsten av Egot - hur det kommer sig att vi alla har en missprydande bläckfisk fastvuxen i ansiktet


Egot uppkom, enligt Tolle, när vi började identifiera oss med vårt intellekt. I stället för att använda vårt intellekt blev vi vårt intellekt och glömde vem vi egentligen är. Egot fungerar på samma sätt som smärtkroppen. Som alltid gestaltas verkligheten som bäst med en bild ur fantasins värld; jag ser kapten Davy Jones, bläckfiskmannen, i Pirates of the Caribbean framför mig. Egot (och smärtkroppen) är som en bläckfisk som växt fast i ansiktet på oss så man inte längre ser människan bakom. Fenomenet hände ju hela hans besättning, det växte sjöstjärnor i ansiktet på var och varannan, i stället för att vara i och leva av havet blev de havet. På samma sätt har vi människor blivit vårt ego, vårt intellekt. Medveten närvaro i nuet är vägen till att kunna iaktta sig själv och släppa taget om den missprydande bläckfisken som döljer Varandet, den vi egentligen är, och vårt sanna seende. Egot och intellektet är beroende av tiden, Varandet sker i nuet, det är bara nuet som egentligen finns och det är i nuet kraften finns. The power of Now.


Vägen till förändring - att inte döma


Om vi slutar identifiera oss med våra tankar förlorar de sin tvångsmässiga karaktär, vilket i grunden är tvånget att döma och därmed göra motstånd mot det som är, vilket i sin tur skapar drama och ny smärta. Att inte döma innebär inte att vi inte erkänner en störning eller omedvetenhet när vi ser den. Det innebär att ”vara vetskapen” i stället för att ”vara reaktionen” eller domaren. I stället för att reagera på en villfarelse ser vi villfarelsen samtidigt som vi ser rakt igenom den. Att vara vetskapen skapar en klarsyn, en kärleksfull närvaro som tillåter allt och alla att vara som de är. Det finns ingen starkare katalysator för förändring än detta, skriver Tolle. Först slutar vi döma oss själva, sen slutar vi döma vår partner och våra medmänniskor. Vi kan acceptera människor som de är, utan att behöva döma eller förändra dem på något sätt. Det leder oss bortom egot. Alla mentala spel, beroende och medberoende är då över. Kärlek är ett medvetandetillstånd, en insikt om enhet med allt som är.

Denna underbara och för det lilla egot mycket provokativa bok rekommenderas varmt.